Sorgens väg kan vara väldigt olika från människa till människa.
”Anteckningar under dagar av sorg” är en bok som jag just läst.
Den är skriven av C.S. Lewis, han med Narniaböckerna. (1)
Anteckningar som han gjorde månaderna efter att hans hustru
gått bort bort.

Min man Karl-Gunnar gick bort 2007 och jag frågar mig om jag
känner igen något av det som Lewis skriver. Ja, men endast
något. För Lewis verkar det mesta ha blivit upprivet och ifrågasatt. Särskilt hans tro på Gud och hur Gud är.

Han skriver, H:s död ”vilka skäl har den givit mig att tvivla på allt
jag trodde på.” Mitt hus var ett ”korthus”. ”Det har varit en inbillningstro som lekt med ofarliga brickor markerade Sjukdom, Lidande, Död och Ensamhet.” (2)
Och han fortsätter, ”Och var är nu Gud?” ”gå till honom när du
är i yttersta nöd — och vad finner du” En dörr som slår igenom mitt för näsan på dig, …Därefter tystnad.” (3)

Han skriver också att han inte kan prata med barnen om henne.
”De blir förlägna .. De bara önskar att jag skall sluta”. (4)
Folk, som han möter blir ”en aning besvärade.” ”En del smiter
helt enkelt”. (4)
På den punkten hade jag tur. Såsom vi råkade bo var jag omgiven av människor som arbetade inom såväl Kyrkan som
sjukvården. Människor som var vana att möta sörjande.

En kväll, ett par veckor före KGs död, fick vi veta att han var
ohjälpligt sjuk. Nästa dag var jag som bedövad, och den bedövningen fanns kvar till dagen efter hans begravning.
Barnen hade då lämnat mig och jag var ensam hemma.
DÅ insåg jag vad som hade hänt. Och jag satte handen för
munnen, för jag kände att ett skrik var på väg att komma ut.
Kanske gör den där bedövningen att vi kan ta itu med allt som
måste göras efter en olycka eller ett dödsfall.
Men efter detta dröjde det nästan ett år, innan jag kunde släppa fram sorgen utan att den dödade mig. För så kändes det.
1 C S Lewis Anteckningar under dagar av sorg. Libris förlag
2 sidorna 50 – 51
3 sidan 23
4 sidorna 26 – 27