Ökenfäderna del 2

Jag har tidigare skrivit om ökenfäderna, vilka från 200-talet bodde i öknarna i Egypten och i några andra områden.
Deras korta ”tänkespråk” finns utgivna på svenska i boken
Ökenfädernas Tänkespråk. Boken har en lång inledning och
introduktion av H. Siljanus som är tankeväckande.

Det förunderliga är nu att så mycket av deras råd och erfarenheter finns bevarade. Vilket visar hur viktigt man ansåg
allt detta vara. De ger oss en stig att följa.
Man kan också se att de tar allt på största allvar, inte minst
kampen mot synden och mot specifika synder.
Här följer nu några korta utdrag ur boken.

En broder som hade syndat blev utkörd ur kyrkan… Abba
Bessarion reste sig och gick ut tillsammans med honom och sade: ”Också jag är en syndare”. (sidan 47)

Så följer något som talar till mig.
Någon frågade Abba Theodoros: ”Om det plötsligt kom en
katastrof, skulle du bli rädd då, abba?” Han svarade: Inte ens
om himlen stötte ihop med jorden..” Han hade nämligen bett Gud befria honom från fruktan. (sidan 67-68)
I januari var jag ute med min rullator. Det blåste rejält och i en
gatukorsning blåste jag omkull, skadade mig och låg på sjukhus i flera veckor. När jag nu åter går ut kan rädsla och fruktan gripa mig, särskilt om det blåser Så vad skall jag göra?
Be Gud att befria mig från denna rädsla? Skall fundera på detta.

Amma Teodora sade att en lärare bör vara främmande för härsklystnad, fåfänga och högmod, — eller behärskas av vrede. I stället bör han vara tålmodig, mild och ödmjuk så
långt som det är möjligt. Han bör vara beprövad, uthållig,
omtänksam och en som älskar själarna. (sidan 71-72)

Isidoros sade: ”Om ni utövar askes och fastar enligt föreskrifterna, så skryt inte över det. Om ni blir högfärdiga av det, är det bättre att ni äter kött. Det är bättre för en människa att äta kött än att bli uppblåsts och skrytsam.”
(sidan 85)

Abba Matoets sade: ”Ju mer en människa närmar sig Gud,
desto mer ser hon sig själv som en syndare”. (sidan 99)
Jag om detta: Det är därför det känns som om allt går bakåt, medan det i själva verket faktiskt går framåt.

Några besökte Abba Poimen och sade: ”När vi ser bröder som
sover under gudstjänsten, skall vi då väcka dem?”
Han sade: ”Om jag ser en broder som sover, så lägger jag hans huvud i mitt knä och låter honom vila.” (sidan 119)

Ökenfädernas Tänkespråk. Artos förlag. 3e upplagan 1993