I slutet av 60-talet kom vi till Genève för en termins studier. Vi, som hette Karl-Gunnar och Anna-Stina kallades omedelbart endast Karl och Anna. Detta, att ha ett dubbelnamn är det speciellt för Sverige? Jag kollar och ser att det för Sveriges del var vanligt från
30-talet och fram till 60-talet.
Jag har numera det, som kallas Hemtjänst. De flesta som arbetar inom Hemtjänsten är män, som kommit hit som flyktingar. (Det är intressant att prata med dem om deras erfarenheter, men det tar vi en annan gång).
Häromdagen kom en ung man från Etiopien. Etiopien var en av de allra första kristna länderna, men den här mannen bekände sig till Islam. Och jag blev förvånad över hur mycket han visste. För Islam är Jesus en av de stora profeterna och alltså inte okänd. Men han visste också vem Anna var. Jesu mormor, Marias mamma.
Hon kallas ibland ”Anna själv tredje”. Så det är ett namn att vara stolt över.
Kommentera det här inlägget