Fortsätt framåt

När jag var barn, åkte jag spårvagn till skolan. Man klev på längst bak och ibland blev det fullt och trångt där.
Då ropade konduktören: fortsätt framåt i vagnen, och så gjorde man det.

Ibland frågar man sig: vad gör jag nu? Och ibland frågar man Gud detsamma. Och svaret blir då ibland detta. ”Fortsätt framåt”. Ibland finns det inget annat att göra än just detta, fortsätta framåt.

Lina Sandell har skrivit om detta. Nummer 249 i vår psalmbok.
”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, allt ju vilar i min Faders händer, vilken tröst, vad än som kommer på.
….
Själv han är mig alla dagar nära, varje dags bekymmer vill han bära.. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandringsstig. … Som din dag, så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig”.

Och efter att ha läst hennes psalm och text, blir jag
nyfiken på vem hon var och vad som fick henne att skriva just detta. Den andas förtröstan. Var hon sådan?