Den kristna traditionens tro är att Kristus verkligen är Gud i lika hög grad som Fadern själv. Men det var först på 300-talet som man fann ett sått att formulera detta med den tidens språkbruk och begrepp.
För den senantika värld som kristendomen växte fram i, var det en självklarhet att det fanns en högsta andlig verklighet. Ur denna källa tänkte man sig att någonting som ibland kallades Ordet utgick. Men detta, Ordet var till sin ställning lägre än sin källa.
I detta sätt att tänka fann till en början en modell att
försöka förstå hur Kristus var Guds Son. Men tanken att Guds Son skulle vara av lägre ”rang” till sin gudomliga natur var något man inte kunde acceptera. Så var man på 300-talet till sist färdig att formulera sin tro att det var Gud själv som man mötte i Kristus.
Om detta, se del tre.
Jesus från Nasaret. G. Bessiere. Bergs förlag. Sidan 141
Kommentera det här inlägget