Det var alltså Gud själv, som man mötte i Kristus, det var detta man ville säga med orden att Kristus, Guds Son var ”av samma väsen som Fadern” och av samma gudomliga och enda natur. Detta möter vi i den Nicenska trosbekännelsen som ibland används i flera av våra samfund här i Sverige.
Vi tror på en enda Herre Jesus Kristus…
sann Gud av sann Gud
född, inte skapad av samma väsen som Fadern.
För våra öron kan alla dessa ord och formuleringar kännas både obegripliga och onödiga. Men det var så man sade på 300-talet.
Sonen var alltså Gud i lika hög grad som Fadern själv.
Men hur skulle man kunna förena denna tro med den övertygelse, som man samtidigt hade, nämligen att det fanns en enda Gud. Vi kan säga att man stod inför en paradox i sin trosövertygelse-
(Fortsättning i nästa avsnitt)
Kommentera det här inlägget