Ibland! Ibland! Ibland!

Ibland blir allt ganska tokigt! Skulle i morgon till min
tandläkare (som jag tycker om – trots det hon gör).
Men så ringer någon och säger att hon är sjuk, och jag får en ny tid längre fram.

Läser nu denna dagens aftonbön. Och den får mig att bli lugnare:
Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.

(Är det så? Är det verkligen så?)

Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa.
Sätt alltid din lit till honom, du folk,
öppna ditt hjärta inför honom
—
Onsdag, aftonbön. Psaltaren 62. Ur Tidebönsboken