I den kyrka, d\u00e4r jag numera g\u00e5r, Sj\u00f6stadskapellet i Stockholm,
bad man vid ett tillf\u00e4lle deltagarna om synpunkter p\u00e5 gudstj\u00e4nsterna. De svarade d\u00e5 bland annat att de ville att det skulle vara m\u00e4ssa, d.v.s nattvard varje s\u00f6ndag. Och s\u00e5 blev det.
M\u00e4ssa, gudstj\u00e4nst, nattvard, liturgi. K\u00e4rt barn har m\u00e5nga namn!
N\u00e4r vi talar om nattvard och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 vad vi \u00e4r med om,
s\u00e5 kan vi l\u00e4gga betoningen lite olika.
1. Det \u00e4r br\u00f6det, som vi bryter, d\u00e5 vi sl\u00e5r l\u00e4ger p\u00e5 den l\u00e5nga
vandringen mot friheten, Liksom Israels folk en g\u00e5ng vandrade fr\u00e5n f\u00e5ngenskapen i Egypten, s\u00e5 vandrar vi bort fr\u00e5n f\u00e5ngenskapen i v\u00e5ra synder och mot friheten, den som vi vet
v\u00e4ntar oss,
Kanske v\u00e5gar vi ocks\u00e5 s\u00e4ga att vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g fr\u00e5n ”f\u00e5ngenskapen”
i v\u00e5ra alltmer skruttiga kroppar. I v\u00e4ntan p\u00e5 ”kroppens uppst\u00e5ndelse”. (1)
2. Detta f\u00f6rsta kan vi f\u00f6rst\u00e5. Men detta andra, g\u00e5r det att f\u00f6rst\u00e5,
fast\u00e4n vi \u00e4r mitt i det?
Vi s\u00e4ger: ”S\u00e5 vill vi med dina trogna i alla tider och med den himmelska h\u00e4rskaran prisa och lovsjunga dig”. ”Helig, helig, Herre Sebaot, himlarna och jorden \u00e4r fulla av din h\u00e4rlighet”.
N\u00e4r vi s\u00e4ger detta \u00e4r vi inte de f\u00f6rsta. L\u00e5ngt tidigare har andra ropat detta. ”Jag s\u00e5g Herren” omgiven av serafer som ropade,
”Helig, helig, helig \u00e4r Herren Sebaot. Hela jorden \u00e4r full av hans
h\u00e4rlighet”. (2)
Hur kan vi, som \u00e4nnu lever p\u00e5 denna jord, lovsjunga tillsammans med dem, som g\u00e5tt f\u00f6re och med myriader av \u00e4nglav\u00e4sen? Det finns en transcendens i detta. En transcendens som vi knappast kan f\u00f6rst\u00e5, men \u00e4ndock \u00e4r delaktiga i. Ett
f\u00f6regripande av det, som komma skall.
Vad h\u00e4nder h\u00e4r med tid och rum? Egentligen vet vi inte s\u00e5
mycket om tiden och den v\u00e4rld vi lever i. Det finns en dimension i detta, som vi inte kan f\u00f6rst\u00e5. Nuet och det tillkommande, det som finns d\u00e4r hela tiden, Samtidigt som det \u00e4r n\u00e5got som v\u00e4ntar oss.
1. Andra Korinthierbrevet 5: 1-8
2. Jesaja 6: 3
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I den kyrka, d\u00e4r jag numera g\u00e5r, Sj\u00f6stadskapellet i Stockholm,bad man vid ett tillf\u00e4lle deltagarna om synpunkter p\u00e5 gudstj\u00e4nsterna. De svarade d\u00e5 bland annat att de ville att det skulle vara m\u00e4ssa, d.v.s nattvard varje s\u00f6ndag. Och s\u00e5 blev det. M\u00e4ssa, gudstj\u00e4nst, nattvard, liturgi. K\u00e4rt barn har m\u00e5nga namn!N\u00e4r vi talar om nattvard och f\u00f6rs\u00f6ker […]<\/p>\n","protected":false},"author":770,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-341","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n