Bästa Jenny!
Du undrar: Var finns Gud i den lidande världen? Och det är du inte ensam om! Men nu ska jag bli så där jobbig och börja svara på din fråga med en motfråga. Skulle vår värld kunna existera utan lidande och död?
Jag är teolog men har alltid varit väldigt intresserad även av naturvetenskap. Eftersom jag sedan många år är gift med en utbildad biolog så ligger frågorna nära även i vardagen.
Hur skulle vår värld se ut om inte döden fanns? Svaret är att den inte skulle finnas alls. I vårt kosmos finns döden redan med när en stjärna föds för ingenting varar för evigt i universum. Om något ska leva förutsätter det att något annat dör. Även om jag vore vegetarian skulle jag behöva ”döda” en tomat genom att äta upp den för att få energi.
Har det funnits ett paradis på jorden än en gång, en plats utan död och lidande? Jag tror att det är en omöjlighet. En sådan plats kan inte finnas i vårt universum. Men jag tror att vi människor bär inom oss längtan till paradiset. Vi tycker djupt inom oss att allt lidande och all ondska är fel och inte borde finnas.
Mycket ondska kan kopplas till oss själva. Vi människor har verkligen ätit av frukten som ger oss kunskap om gott och ont. Därför säger mig den gamla skapelsemyten något viktigt även om jag inte kan ta den som en historiebeskrivning. Men som du skriver så finns det ju annat ont som inte direkt beror på oss människor. Sjukdomar och naturkatastrofer har alltid funnits, och inte hade dinosaurierna förtjänat att utplånas av en meteorit som kom farande från solsystemets utkant.
Jag har inga svar, bara funderingar, och de landar för min del i att den värld vi lever i inte är ett paradis. Världen kan vara alldeles underbar men också helt förfärlig.
Jag landar också i tanken att Gud inte är allsmäktig nu på så sätt att Gud skulle kunna fixa till vår värld så att den blev ett paradis nu. Paulus skriver att han längtar till den dag då Gud blir allt i alla. Att fullkomligheten ligger framför oss, inte bakom oss eller i nuet.
Det Gud är nu är Gud som är människa. För mig är det där jag finner tröst, att Gud har blivit en av oss, Gud vet vad det är att vara sårbar och dödlig – en människa som du och jag.
Därför är den lidande Jesus på korset inte bara en bild av Jesus död, det är vem Gud är. Den som lider i, och med, oss. Lider med oss i denna ofullkomliga värld där våra frågar alltid är fler än svaren.
Jesus säger i Matteus: ”Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människor ser att du fastar.” Det första jag tänker om det är att det visar hur långt det är mellan oss och Jesu tid, i vart fall i vårt hörn av världen. För 2000 år sedan var min tro något som jag visade upp för offentligheten för att visa att jag var en god medborgare. Idag skulle bara Örebroarna se konstigt på mig om jag otvättad i säck och aska gick på en stadspromenad.
Bästa hälsningar
Johan
Matteusevangeliet kapitel 6, vers 16-18
När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.
Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte,
så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Kommentera det här inlägget