Kära Jenny!
Vissa ord och texter eller viss musik kan förflytta mig från en plats till en annan. Ofta är det ett minne och så var det för mig när du skrev om Jakob, han som kämpar i ditt brev igår.
När jag hör berättelsen om Jakob så är jag tillbaka i Linköping en höstdag i slutet på 1980-talet. Jag är student i Uppsala men har åkt ner till östgötaslätten för att lyssna på uruppförandet av Ylva Eggehorns och Uno Sandéns oratorium ”Maria gick genom törneskog”.
En av texterna handlar om Jakob, och jag skriver hela texten här:
Gud mäter sin styrka mot människans och längtar att övervinnas,
vi flyr till vår svaghet, men Herren är stark och låter vår styrka finnas.
När morgonen gryr står vi skälvande kvar med slaget mot höften som bränner:
att vinna sitt liv som ett byte är tungt men Herren vår hunger känner.
Gud söker sin lika i människan. Är du din förtvivlan trogen
så möter du Hans välsignelse när tiden för mötet är mogen.
Den sista strofen har jag burit med mig sen dess och den har hjälpt mig många gånger. Att det finns en tid som är Guds tid, inte nödvändigtvis samma som min egen. Men om jag vågar och orkar vänta så möts jag av Guds välsignelse när tiden för mötet är mogen.
En sak som fastan påminner mig om är att tro inte är som snabbkaffe, snabblösligt och enkelt att göra. Nej tro, liksom livet, tar tid. Fast ibland behöver vi nog något av den Kanaaneiska kvinnans otålighet från i söndags.
Och på den vägen som är trons väg går jag ju aldrig ensam. Där finns dom som fått mig att se saker och som jag mött och talat med, som Ylva Eggehorn. Men där finns också alla dom andra som har lämnat den här jorden långt före jag föddes men som ändå är mina medvandrare. I den världen finns inga främlingar, bara medmänniskor oavsett när dom vandrade på jorden. Våra gränser av nationalitet, tid och andra uppdelningar vi gör suddas ut och blir istället närvaro.
Så tack Jenny för uppmuntran att hålla ut, att som Jakob inte släppa taget. Är jag min förtvivlan trogen så möter jag Guds välsignelse när tiden för mötet är mogen.
Vårhälsningar, för när jag skriver detta har våren helt oväntat kommer och våra två hackspettar tävlar om vem av dem som trummar högst och vackrast. För dom är tiden nu och bara nu.
Johan
2 Kor 6
Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud.
Han säger ju: ’Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag.’ Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.
Kommentera det här inlägget