Sfärernas musik

Kära Jenny!

Ja, Ylva har verkligen förmågan att tolka de gamla berättelserna på ett nytt och ofta överraskande sätt. Tolkat och försökt att förstå världen har ju människan alltid gjort.

Jag tänker på det när du undrar hur jag ser på Gud och musik – ett ämne som skulle kunna fylla flera böcker. Själv har jag alltid fascinerats av det som förr kallades Sfärernas musik.

Att hela kosmos ljuder av musik och om vi hör den så förstår vi något mer om vem Gud är.

Hela tanken bygger på den gamla synen på världen med jorden i centrum omgiven av sfärer eller klot som solen, månen och planeterna rör sig på. Det är själva rörelsen som skapar musiken, och längst bort kommer ljuset från Guds himmel in via stjärnorna, ungefär som om jag sätter ett durkslag över en tänd lampa.

C.S. Lewis, han som bland annat skrev om Narnia, säger att den gamla världsbilden är så mycket vackrare än vår moderna, enda problemet är att den är felaktig, för idag vet vi att rymden är oändlig och att allt inte rör sig kring det lilla jordklotet.

Jag har en medeltida bild av den där gamla världen där rymden är fylld av änglar som bildar en stor cirkel. Varje ängel spelar på ett musikinstrument; flöjter, lutor och fiddlor. I mitten av bilden sitter Jesusbarnet och han håller en bjällra i handen. Ser jag noga på bilden så upptäcker jag att alla änglar ser rakt på Jesusbarnet och att han är dirigenten av den himmelska musiken.

Men gamla världsbilder till trots så kan musiken öppna dörrar till andra världar. Ibland har vi inom kyrkan försökt att avgöra vad som är kyrklig eller profan musik. Jag tror att det är en omöjlighet – allt beror på situationen. Under rätt förutsättning kan musik verkligen beröra på djupet, men musik kan också vara skvalet i bakgrunden när radion är på när jag lagar mat.

Det kan till och med vara samma musikstycke som i ena stunden går mig omärkt förbi, men en annan gång så är jag i musiken och då förvandlas den till något viktigt.

Att verkligen lyssna på musik på det sättet har likheter med bön. Jag måstet vara närvarande i det jag gör. Jag kan inte begära att musiken ska ge mig något om jag inte ger den en chans. Kanske det också är en utmaning i fastan, att ge mig tid och utrymmet att verkligen lyssna på djupet till något. Vad vi lyssnar på är däremot väldigt individuellt, mina barn har sagt att det inte kan finnas ett hem med konstigare musik är de upplevt under sin uppväxt – ändå håller de båda på med musik i olika former idag, så helt förstörda kan de inte ha blivit.

Tills sist några ord om dagens text. Jag har många gånger funderat på hur det skulle ha varit att möta Paulus i verkligheten. Han är så tydlig, så säker på sig själv men samtidigt är kampen i livet ständigt närvarande. Ta bara vad han säger i dagens text:

”Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst. Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd, under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält, med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek, sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar, i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte.” 2 Kor 6:6-8

Men han slutar inte där, även om vi inte får höra mer när denna text läses i gudstjänsten. I våra textläsningar kortas ju ofta texten, och ibland blir det konstigt som i det här fallet. För så här avslutar Paulus sin tankegång:

”Jag kallas villolärare men säger sanningen, jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds, plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt.”

Kanske skulle vi behöva lite av Paulus frimodighet, men jag ska erkänna att han är nära det som kallas falsk ödmjukhet när han resonerar så här. Ett kort sammanfattning av hans ord skulle kunna vara: ”Ni tycker att jag är jobbig men jag har rätt.”

Med önskan om att den himmelska musiken ska omfamna dig!

Johan