Det går inte att fördriva ont med ont. Jag vet att människor har försökt i alla tider och det finns de som även i vår ”upplysta” tid fortsätter. Men det enda som kan övervinna ondska är godhet. Så enkelt är det, fast också så svårt.
Tänk om vi människor bara kunde vara generösa mot varandra! Varför verkar det vara nedlagt i oss att istället i första hand vara misstänksam och missunnsam? Alltså, jag förstår varför, det har med evolutionen att göra, att vi har varit tvungna att vara misstänksamma och egoistiska, om vi skulle få behålla maten, de bästa boställena, inte bli ihjälslagna i sömnen. Våra förfäder har besuttit dessa, i dagens läge och i mina ögon, väldigt otrevliga egenskaper, annars skulle vi inte ha varit här. Men nu? Nu borde vi väl kunna sätta oss över tusentals år av evolution i ett slag, och börja bete oss som civiliserade människor?
När Jesus driver ut demoner, om det nu är det han gör, jag tror snarare att han helar människor som drabbats av olika sjukdomar som man inte kände till på den tiden, så förutsätter folk att han fördriver ont med ont. Att djävulen, Beelsebul i dagens bibeltext, skulle vara inblandad. Det är ju en helt ologisk slutsats. Jag ser bara barmhärtighet, förbarmande och kärlek.
Men tvåtusen år senare är vi människor lika misstänksamma. Så fort någon försöker göra något, sträcka sig utanför boxens begränsade väggar, så utsätts personen för ifrågasättande. Som om jag, så snart jag höjer min röst och har en åsikt i någon fråga, försöker förändra något, blir gratis villebråd. Helt okej att skjuta urskillningslöst efter.
Det är naturligtvis inte okej.
Vi kan ta ett tydligt, känt och aktuellt exempel. Och det är bara i det rent språkliga jag nu dristar mig till att kalla henne ett exempel, för oavsett vad vi anser om det hon gör eller den hon är så är hon inget exempel utan en människa med samma fri- och rättigheter som borde vara varje människas. Vi tar Greta Thunberg. Det är ett bra exempel, för jag vet att du och jag, Johan, har olika åsikter om henne. Eller förhoppningsvis mer om hennes gärningar, hennes tillvägagångssätt och hennes bakomliggande motiv.
Alla känner till Greta Thunberg. Faktiskt nästan alla i hela världen. Därmed har hon blivit ett exempel bortom sin egen person. Vi tycker oss ha rätt att uttala oss om henne. Och du och jag, Johan, vid ett fikabord där hon kommer på tal och vi tycker olika om hur det går för henne och vad hon har för uppdrag, är ingenting. Vi är en droppe i havet. Haters tar sig rätten att ha åsiker. Influencers. Politiker. Världens mäktigaste (?) man.
När det egentligen borde vara så att vi antingen har rätt att stötta henne, eller snarare hennes kamp, och tycka att hon kämpar för vår värld på ett sätt som vi också vill göra det på. Eller att ha en motsatt åsikt, om själva saken, men utifrån det inte fälla ett enda uttalande om vårt exempel som person eller ens om hennes motiv. Istället skulle vi då ha rätten att göra något själva. Något som går emot det hon gör, eller har en annan inriktning. Och var och en fick tycka vad hen ville om det, men inte om mig, som person.
Ibland får jag helt enkelt lust att skrika, till ingen särskild och till alla: Hallå! Gör något själv istället för att klaga på andra.
Ont kan inte med ont fördrivas. Bara med fler goda krafter, som lägger sin energi på en rörelse istället för att kritisera någon annan för deras.
I kampviljans tecken, beredd att försvara nästan vilken god kamp som helst,
Jenny
Lukasevangeliet kapitel 11, vers 14
En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade.
Men några sade: ”Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.”
Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen.
Men han visste vad de hade i tankarna och sade: ”Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus”.
Kommentera det här inlägget