Tack Gode Gud

Käre Johan!

Tack Gode Gud!

Min syster, som är en alltigenom troende person, bara inte nödvändigtvis kristen, utropar ofta just de orden. Jag är uppvuxen med dem omkring mig. Också: ”Men Herregud!”

Man lär sig vad en människa menar med sina utrop och med sina slentrianord. Vi har dem alla, uttryck som vi lägger oss till med.

Men när min syster uttalar orden, även fast de inte alltid syns passa in i sitt sammanhang, så reagerar jag alltid med att lyssna lite extra. Jag vet inte varför, det är ändå som att de särskiljer sig från annat hon säger. Som om hon, trots allt, anar en mening där bakom.

Själv har jag alltid mening bakom när jag pratar om Gud. Jag säger aldrig ”Herregud” som utfyllnad i en mening och jag tänker efter innan jag åkallar Gud. För språk är viktigt, det är helt uppenbart.

Men efter att ha läst ditt brev igår, på midfastosöndagen, och den bibeltext som jag reflekterar över idag, hämtad ur Andra Korinthierbrevet, så utropar jag ”Tack Gode Gud!”

Tack gode Gud för vilan vid vägkanten som du skriver om. Tack gode Gud för löftet att Gud kan ge i överflöd av allt det livet verkligen behöver. Till fattig och rik. Och därigenom förmå rik att dela sitt bröd.

I dessa tider av längtan, denna längtan som vi inte alls kände till för lite över ett år sedan, längtan efter helt normala och triviala saker som kanske aldrig mer blir normala och triviala, är det lätt att förfäran och förtvivlan får grepp om en. Det jag kan göra för andra känns så begränsat. Jag lyfter min telefon, dag efter dag, och ringer upp och svarar på samtal från dem som inte har så många att prata med, men efter en stund måste samtalet obönhörligen klickas bort. Så är det visserligen vid fysiska besök också, andra människors ensamhet kan bedöva mig och få mig att sitta kvar en hel timme mer än jag egentligen har tid för i en fåtölj någonstans, men med telefonsamtalet känns allt ännu mer begränsat, som att jag ännu mindre har lyckats förändra något alls. Och ändå är det bara att fortsätta göra. Ge upp är ju inte ett alternativ.

Så, tack gode Gud, för pausen, viloplatsen och sedan åter igen: överflödet av kärlek som tar sig över varje gräns.

Jenny

Andra korinthierbrevet kapitel 9, vers 8-10

Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.
Det står ju skrivet: ’Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet.’
Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning.