För att världen ska leva

Kära Jenny!

Våren är så fylld av förväntningar och ibland blir förväntningarna för stora för oss människor. På våren ska alla vara glada men så enkelt är det inte. Men för egen del så är det bästa med den här tiden ljuset. Att det inte är mörkt på eftermiddagarna längre, och nu på kvällarna så lyser en tunn nymåne som ett smycke efter solnedgången.

Texten för idag gjorde många upprörda när Jesus sa dom enligt Johannesevangeliet:

”Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.” (Johannes 6:48-51).

Efter detta säger lärjungarna: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?”

Ibland tänker jag att jag har hört det här orden så många gånger och genom det har de förlorat en del av sin kraft. Jag hör inte som lärjungarna gjorde det första gången. För försöker jag se på texten med nya ögon så säger faktiskt Jesus att vi ska bli kannibaler.

Då blir det som för lärjungarna att det är outhärdligt det han säger.

Vår förre stiftsbiskop Jonas Jonsson hade några av de här orden som sitt valspråk: För att världen skall leva. Det är ett valspråk som jag alltid tyckt om för det sammanfattar för mig vad det är jag håller på med som präst, eller vad jag önskar att jag gjorde: För att världen skall leva!

Detta med tro riskerar alltid att bli för teoretiskt. Därför kan jag inte annat än älska den här texten. Kanske mest för att tro blir så konkret. Bröd, eller mat överhuvudtaget, är nödvändigt för oss. Vi måste äta för att kunna leva. Kanske sa Jesus så här för att han vill chockera, han gör så ibland. Men bakom det som lärjungarna hakade upp sig på ligger en djup förståelse av vem Jesus vill vara. Han är den som ger sig själv som mat, som liv och som gåva för att världen skall leva.

Min gamle vigningsbiskop Martin Lönnebo brukade säga att Östgötabönderna, som inte gärna gick in kyrkan, tänkte att om gudstjänsten slutade firas så skulle säden upphöra att växa på åkrarna. Det är en berättelse jag alltid burit med mig för den säger något om vad det är vi gör som präster. Vi ber, firar gudstjänst och tröstar så gott vi kan, inte för vår egen skull utan för andras skull, för att världen skall leva.

Vissa dagar kan jag som präst undra vad jag gör med mitt liv, har det någon betydelse det jag håller på med. Då hämtar jag ny kraft i tanken att det inte handlar om mig i första hand. Jag har fått ett uppdrag, att i det lilla bidra till att denna värld ska leva vidare.

Så låt oss fortsätta be och fira gudstjänst. Inte för vår egen skull i första hand utan för att världen skall leva.

Johan

Joh 6:48-51

Jag är livets bröd.

Era fäder åt mannat i öknen och de dog.

Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö.

Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.«