Det jag villhöver

Käre Johan!

Igår skrev du ett på samma gång stillsamt och kraftfullt brev om hur Jesus ger sin kropp som bröd åt mänskligheten. Lärjungarna säger att det känns outhärdligt, det som Jesus gör och säger, de verkar som så ofta inte riktigt kunna förstå meningen. Men med våra glasögon, i skenet av korset och uppståndelsen så vet vi att Jesus ger sitt liv för att vi ska få leva, helt enkelt. Utan synd och skuld, upprättade och fria att använda vår vilja till gott.

Idag utgår jag från Psaltarens psalm 107, som också handlar om bröd, eftersom Livets bröd är temat hela den här veckan. Det här är i en annan tid, en tid innan Jesu liv på jorden. Men brödet har samma innebörd. Det är inte bara det vi måste få för att rent fysiskt överleva, något att äta som mättar och ger näring. Nej, också i tiden före Jesu liv på jorden är tanken densamma: det bröd som kommer från Gud är brödet för själen och det är minst lika viktigt. Det går inte heller att leva utan. I psaltartexten går människor vilse i öknen och ropar efter Gud och då räddar han dem, leder dem till platser där människor bor och ger dem bröd som mättar.

Vad behöver vi människor?

Det är ibland svårt att reda ut. För det är så svårt att skilja från det vi vill ha. En god vän gjorde mig uppmärksam på ett modernt uttryck som säger mycket: villhöver. Allt det där som vi nog känner på oss att vi egentligen inte behöver, men som vi längtar efter så mycket att det inte räcker att konstatera att de inte behövs. Vi villhöver dem.

Resor, kläder, böcker, filmer och byggsatser i lego. Allt det är ju roligt, det ger oss glädje en stund och när vi gläds så gläds Jesus med oss. De moraliska förhållningsregler som vi präster i alla tider delat ut åt ”folk”, som om inte vi också vore just folk, behövs kanske här och var men måste i så fall vara relevanta, avvägda, genomtänkta. Att bara tala om för andra hur de ska leva utan att själv kunna tänka sig att leva upp till det är ju helt förkastligt.

Ändå tänker jag att vi i kyrkan har ett uppdrag att gå före i de här frågorna. Att vi, om några, ska lyfta upp dem i ljuset. Vad är det vi behöver, egentligen, innerst inne?

Svaret är bröd. Men kanske också böcker och lego. Bara vi vet varför vi vill ha dem, varför vi köper dem och vad vi väljer bort istället. Varje val är ju också att välja bort, något annat.

I önskan om att vårljuset fortsätter omsluta dig,

Jenny

Ps 107

Några gick vilse i öde öknar,
de fann ingen väg till bebodda städer.

De var hungriga och törstiga,
och deras krafter sinade.

Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.

Han lät dem finna den rätta vägen
till en stad där människor bodde.

De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.

Han ger de törstande att dricka
och mättar de hungriga med allt gott.