Kära Jenny!
”Villhöver”, det tycker jag var ett underbart ord. Jag ser framför mig små barn i affären som tjatar på sina föräldrar. ”Jag vill ha!” ekar över hela butiken. Det är också något att se fram emot när barnen blir lite äldre och kan visa sin egen vilja också när det gäller habegäret.
Själv minns jag, eller kanske minnet har blivit planterat av mina syskon, ett besök på EPA i Motala. Jag ville verkligen ha den rosafärgade plastvespan som ropade till mig i affären.
Och döm om min förvåning när den följde med hem och hur jag älskade denna leksak. Som ett jehu for jag runt inne i det lilla huset vi hyrde på östgötaslätten.
Även idag handlar texten om bröd. En riktigt gammal berättelse från andra Kungaboken i gamla testamentet:
”En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. »Ge det åt männen att äta«, sade Elisha, men hans tjänare invände: »Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?« – »Ge det åt männen«, upprepade Elisha, »ty så säger Herren: De skall äta och få över.« Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt.”
Det är ju inte bara Jesus som gör brödunder i Bibelns böcker, det är ett återkommande tema.
Det som hela tiden upprepas i alla brödunder är hur lite räcker till många. Jesus har fem kornbröd och två fiskar och det mättar 5000 män, barn och kvinnor typiskt nog inte inräknade.
Här är det Elisha som gör ett liknande under, tjugo kornbröd mättar hundra män (inget om kvinnor här heller…).
Jesu brödunder i evangelierna visar att Jesus är ännu bättre än Elisha; Elisha mättade hundra, Jesus flera tusen. Ibland är evangelierna sådana, det är som småbarn som träter om vilken förälder som är bäst.
Men det faktum är att det är bröd, inte prylar eller upplevelser som står i fokus säger något.
I vår fader ber vi: ”Ge oss idag det bröd vi behöver”, eller ”Ge oss idag vårt dagliga bröd” i den gamla varianten. Bönen handlar hur som helst om det nödvändiga. Det finns inget av framgångsteologins ”Ge mig en Mercedes Benz”, utan låt mig få så att jag lever till nästa dag.
Så jag håller med dig. Vi borde kanske i denna tid av överkonsumtion, för så ser jag att det är vi lever, fundera mera på vad som verkligen är nödvändigt.
Kanske är det något som fastan kan hjälpa oss med, att se skillnaden mellan det vi tror att vi behöver och det vi verkligen behöver. Med stigande förskräckelse läser jag om alla människor som tror att de behöver ändra sitt utseende med plastikkirurgi, även om operationen kan innebära en livsfara. Reklam, sociala medier, egna idéer får oss att tro att det är så mycket som vi behöver ha. Det verkligt värdefulla kostar varken pengar eller är en fara. Men det är så lätt att missa vad som verkligen betyder något i livet.
Jag ser på mina fåglar i trädgården igen. De är fullt upptagna av att bygga bon för våren, jag tror att de har fattat något som vi kloka människor ofta missar.
Med önskan att se det som är viktigt!
Johan
Andra Kungaboken kapitel 4, vers 42-44
En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. ”Ge det åt männen att äta”, sade Elisha,
men hans tjänare invände: ”Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?” — ”Ge det åt männen”, upprepade Elisha, ”ty så säger Herren: De skall äta och få över.”
Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt.
Kommentera det här inlägget