Tiden är ingenting

Kära Jenny!

Det där med pling i telefonen lever ibland sitt eget liv. Min hustru har liksom jag appen kyrkoåret i sin telefon, men för henne så startar alltid en helgsmålsringning av sig själv på lördagar kl. 18. Det blir som stereo för samtidigt sätter kyrkklockorna igång uppe i kyrkan. Det är en del av förmånen med att bo alldeles intill en kyrka, att klockorna till och med går igenom ett påslagen radio eller TV.

Det där med fasta tider för bön ska jag erkänna inte är min starkaste sida även om jag i olika tider har försökt att följa någon form av daglig bönestund, som t.ex. tidegärden. Men en plats som får höra många böner är min bil. Igår åkte jag runt i hela församlingens södra del för lägga församlingsblad i brevlådorna, då blev det naturligt att också be för de människor och platser jag passerade. Och vad är det som säger att bilen är ett sämre bönerum än något annat?

Annars bär jag med mig en skröna som vår guide i skogen berättade. När vi gick mitt på den lilla skogsvägen sa han att där ska människor inte gå. För på natten går gastarna mitt i vägen, när det blir ljust måste de stanna och kvar på vägen står en dagståndare, går jag igenom den kommer jag att drabbas av något elände.

Ibland saknar jag den befolkade naturen, innan avförtrollningen. Jag kan inte tro att ljusrädda spöken står och väntar in natten mitt i vägen, men att allt och alla, både de levande och döda fick en plats i det gamla tänkandet har en tjusning för mig.

Och kanske behöver vi förtrolla naturen igen, eller i vart fall se den som levande liksom vi själva. Jag tror att det behövs för att vi ska förstå klimatkrisens allvar och ge oss motivation att agera.

Det du skriver om Elisabet som väntar Johannes träffar någonting inom mig. I bibelberättelserna används ofta en slags paralleller i berättandet, men ofta också med tydlig motats eller spänning. Den unga Maria och den gamla Elisabet delar samma erfarenhet, men på olika sätt. Båda omsluts av Guds under men ur olika perspektiv.

Det där påminner mig om en händelse när min dotter föddes. Efter en utdragen förlossning fick jag mitt i natten lämna BB i Linköping och åka hem. Det fanns ingen plats på BB för vilsna pappor på den tiden. Trött som jag var gick jag fel i kulverten och hamnade på en avdelning med mycket gamla och svårt sjuka människor. Jag gick förbi en gammal dam och kände plötsligt så stark att det fanns ingen tid mellan denna mycket gamla person och min nyfödda som jag just hållit i famnen.

Jag var helt oförberedd på känslan men upplevelsen har levt kvar sen dess – upplevelsen av att tiden är ingenting. Det märkliga var att det fanns ett stort lugn i det hela, det var ingen skrämmande tanke utan mer ett konstaterande och något att vila i. Tiden är ingenting!

Tidslösa hälsningar från Johan

Romarbrevet kapitel 8, vers 1-4

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.
Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.