Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.”
Jenny Holmberg
Jenny skriver:
”Är det du igen, dig känner vi igen” säger en kvinna på försäkringskassan till en ung man. De har sett honom förr, komma och gå, söka ersättning för något, med papper på praktikplatser, deltidsanställningar, intyg från arbetsförmedlingen. Däremellan försvinner han ur systemet. Alla vet att han är kriminell.
”Du igen” och en suck.
”Det är bara gängmedlemmar som skjuter ihjäl andra gängmedlemmar, ingenting att bry sig om”.
”Men den här gången har en oskyldig hamnat emellan, det är förskräckligt, en som blev skjuten bara föra att han var på fel ställe vid fel tidpunkt.”
Samtal vid ett köksbord någonstans i Sverige.
”Vi borde lägga ned det här med bistånd till den typen av länder där det bara är krig hela tiden. Det är ju därför de inte har råd att äta, de lägger alla sina pengar på vapen! Låt dem kriga färdigt istället, så hjälper vi dem som överlevt sedan.” En man på tunnelbanan, till sin kamrat intill.
Känner du igen dig? Eller någon i din närhet? Kan det hända att ni har haft ett samtal som kanske liknar dem ovan?
Det där om gängmedlemmarna. De som skjuter på varandra av olika, oftast kriminella, anledningar. För att någon skjutit på dem först, kanske. Då är det inte så farligt, att människor skjuts på öppen gata, i vårt land? Men om det råkar stå en kille som inte hade något med saken att göra i vägen, då måste vi reagera, för då handlar det om oskyldiga människoliv.
Vilken typ av liv har gängmedlemmen? Ett skyldigt och därmed värdelöst liv?
Och han på försäkringskassan som försöker få stöd av samhället? Ja, kanske får han sina pengar och försvinner in i kriminaliteten igen. Men tänk om det är den här gången som den här killen kommer för att uppriktigt be om hjälp att komma ur sin kriminalitet, men möts av ”Jaha, du igen, dig känner vi minsann igen.”
Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.”
”Var inte rädd för vad du skall få utstå. Se, djävulen kommer att kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och ni skall få lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans.”
Johan Bremer
Johan skriver:
Jag tror inte att ondskan är en person, däremot är ondskan personlig. Djävulen är som ett samlingsnamn för all den ondska som vi människor gör mot varandra, vi som kastar varandra i fängelse för att vi anser att den andre har fel åsikt, tro eller ursprung.
Uppenbarelsebokens ord är kusligt aktuella nu när Islamiska staten jagar alla minoriteter i Syrien, Irak och andra platser. Förföljelse på grund av tro är tyvärr inget som bara hör historien till, det är en verklighet för tusentals människor i detta nu.
Vad får en människa att uthärda förföljelse och en annan att duka under?
Efter andra värdskrigets slut gjordes intervjuer med dem som överlevt naziregimens läger. En sak visade sig överlevarna ha gemensamt. Mitt i lidandet hade de något kvar att leva för – en övertygelse och ett sammanhang. Övertygelsen kunde vara av religiös eller politisk art, men den var stark nog för att deras plågoandar inte kunde ta den ifrån dem. Är det den övertygelsen sim är segerkransen i Uppenbarelsebokens ord.
Allt kan tas ifrån mig, men inte min mänskliga värdighet, inte mitt innersta hopp, om jag bevarar det trots allt ohyggligt som sker runt omkring mig.
Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen.
Jenny Holmberg
Jenny skriver:
För en liten tid sedan slutade en av mina bröder äntligen att jobba natt. I sexton års tid har han kämpat med arbetspass som börjat vid 18 och slutat vid 06. Jag kan inte ens föreställa mig hur man anpassar sig till något sådant, hur man får hjärnan vaken och skärpt mitt i natten, efter att redan ha jobbat ett ganska långt kvällsskift. Hans jobb är heller inte enkelt eller på något sätt självklart, snarare en aning krävande, men kanske är det just det som räddat honom. Han har varit tvungen att anstränga sig och aldrig slappna av, aldrig låta tröttheten övermanna honom.Min bror jublar i alla fall över att äntligen slippa nätterna.
”Jag tror inte det är bra för människan att leva så” säger han.
Sexton års väntan på morgonen är över.
Men någon är det alltid, som i desperation längtar efter morgonen, för att vara vaken om natten är ofta ensamt och svårt.
Själv jobbar jag då och då som jourhavande präst om nätterna.
Jourhavande präst är ett av mina allra bästa argument för att någon ska stanna kvar som medlem i Svenska kyrkan. Jourhavande präst svarar i telefon varje natt, året runt, när människor blir kopplade dit efter att ha ringt 112. Människor som står på bron inför hoppet.
Innan jourhavande präst fanns berättade larmoperatörerna på 112 att de ofta fick samtal som de inte visste vart de skulle koppla: från dem som om natten stod på bron inför hoppet, steget ut i ett högt fall mot en säker död. De behövde inte ännu ambulans, ville inte att polisen skulle komma. Larmoperatörerna blev ofta sittande med samtalen kvar i öronen, för man vill ju inte lägga på luren när någon står inför hoppet. Telefonkön växte. Larmoperatören kände sig maktlös, inte utbildad och rustad för den sortens samtal. Idag kan de koppla till jourhavande präst, en tjänst som Svenska kyrkan helt och hållet betalar för. En vacker tjänst, en insats att vara stolt över.
Igår ringde en annan av mina bröder och berättade att hans jobb ska outsourca till något avlägset land med betydligt lägre lönekostnader för företaget. Om han vill jobba kvar på företaget får han nu börja jobba ständig kväll för att anpassa sina tider efter tiderna på andra sidan jordklotet.
Det tycks som om någon alltid måste vaka över natten och längta efter morgonen.
Förlåtelse, sann och äkta förlåtelse, är ingenting att leka med. Det är svårt att båda förlåta och att ta emot förlåtelse på djupet. En ursäkt är inte samma sak som förlåtelse. En ursäkt kan vara ett överslätande, men en bön om förlåtelse måste gå på djupet för att vara sann.
Jag har aldrig stått åtalad men jag kan tänka mig att mötet med en domare är en ganska omskakande upplevelse. Han eller hon har kanske min framtid i sina händer, i vart fall om det är alvarligt brott som jag står åtalad för. Men domare inte bara dömer, de friar också – ja enligt lagen ska de hellre fria än fälla.
Jesus gav syndernas förlåtelse till en massa människor som han mötte och det var det som retade upp hans motståndare mest av allt. Jag tror att deras upprördhet låg i att Jesus tog ifrån dem deras makt – deras makt att fria eller fälla.
Också vi har makt om någon kommer till oss och ber om vår förlåtelse. Så här i fastan vill jag än mer både kunna förlåta och ge förlåtelse med hela mitt hjärta.
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.
Jenny Holmberg
Jenny skriver:
Längst in i varje människa finns det lilla barn vi en gång var kvar. Somliga av oss är medvetna om henne och låter henne ofta skratta sitt klingande barnaskratt, låter henne gråta ut förtvivlan och stampa i golvet av ilska, på det omedelbara sätt som bara ett barn vågar. Vi vet hur vi får kontakt med henne och låter henne uppleva, storögt och med alla sinnen, såsom bara barn minns hur man gör.
Andra av oss håller henne mer gömd, hyssjar åt henne, låter henne inte reagera, har glömt att låta henne sjunga och upptäcka. Men hon finns kvar, för hon ger aldrig upp, hur mycket vi än kämpar för att bekämpa henne. För ingen är så stark som det oskyldiga barnet, och hon slåss för sin rätt att få finnas.
Det finns en längtan större än alla andra i det barnet. Längtan efter kärlek. Längtan efter att synas och höras, att räknas och finnas till. Längtan efter att aldrig bli bortglömd. Det barnet i mig skulle jubla om någon om mig en dag sade ”Sannerligen, överallt ska man berätta om henne och komma ihåg henne”.
I Markus text ovan är det kvinnan med det dyra balsamet som det handlar om, hon som knäcker flaskan och häller ut hela innehållet över Jesu huvud. Hon som ger honom allt hon äger, det dyrbaraste hon har, som kunde ha köpt henne en trygg ålderdom, eller mat åt många fattiga. Lärjungarna grälar på henne för hennes slöseri. Jesus berömmer henne för hennes mod.
Storögt och med alla sinnen öppna upplever hon hans närvaro och hon, som ingen annan, ser vem han är och vad han behöver.
Vi använder kakor
Vissa av våra kakor (cookies) är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera. Här finns också kakor som förbättrar din användarupplevelse.
Läs mer om våra kakor.
