B\u00e4ste Johan!<\/p>\n\n\n\n
Jag har alltid velat b\u00f6rja ett brev s\u00e5: b\u00e4ste denochden. Det kanske beror p\u00e5 att jag spenderat s\u00e5 m\u00e5nga timmar med gamla brev, skickade mellan sl\u00e4ktingar som f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e4mnat jordelivet men utan vilka jag inte ens skulle finnas till. D\u00e4r n\u00e5gonstans, i den lite v\u00f6rdnadsfulla och v\u00e4ldigt trevliga tonen som n\u00e4stan alla de d\u00e4r breven klingade av samlade jag p\u00e5 mig en rad vackra uttryckss\u00e4tt som idag l\u00e5ter \u00e5lderdomliga. Men kanske att det kan passa h\u00e4r, ett \u201dB\u00e4ste\u201d som inledning p\u00e5 v\u00e5rt allra f\u00f6rsta brev i den brevv\u00e4xling om omkring fyrtio dagar som nu f\u00f6ljer?<\/p>\n\n\n\n
Du, Johan, \u00e4r ju kyrkoherde i f\u00f6rsamlingen d\u00e4r jag \u00e4r komminister. Du \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r min chef, men ocks\u00e5 min kollega, kamrat och en funderande teolog, liksom jag. Det \u00e4r v\u00e4l i de sistn\u00e4mnda rollerna som du och jag kommer att m\u00f6tas i den h\u00e4r brevv\u00e4xlingen, i tankar om stort och sm\u00e5tt som har med Gud att g\u00f6ra. Teologi helt enkelt, tankar om Gud.<\/p>\n\n\n\n
Jag minns n\u00e4r jag var \u201dny som kristen\u201d. Det \u00e4r jag egentligen os\u00e4ker p\u00e5 om jag tycker att n\u00e5gon n\u00e5gonsin \u00e4r eftersom jag tror att l\u00e4ngtan efter Gud finns nedlagd i oss sedan l\u00e5ngt innan v\u00e5rt f\u00f6rsta andetag, men det \u00e4r en annan teologisk tr\u00e5d att dra i. S\u00e5, n\u00e4r jag nyligen uppt\u00e4ckt att jag var kristen, d\u00e5 var jag otroligt nyfiken p\u00e5 allt som hade med Gud, Jesus och tro att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n
Nu, Johan, har ju du och jag levt n\u00e5gra \u00e5r som kristna. Men inte har vi v\u00e4l f\u00f6rlorat den d\u00e4r f\u00f6rsta nyfikenheten? Det vill jag i alla fall inte tro. F\u00f6r det \u00e4r den som b\u00e4r fram\u00e5t, det \u00e4r den som inneh\u00e5ller nycklarna till ett lyckligt kristet liv: jag vet inte allt, jag \u00e4r troende<\/em> och jag f\u00e5r f\u00f6r alltid forts\u00e4tta vara nyfiken p\u00e5 Gud. Om jag minns det minskar risken f\u00f6r brist p\u00e5 \u00f6dmjukhet, t\u00e4nker jag. F\u00f6r hur mycket teologi jag \u00e4n l\u00e4st p\u00e5 universitetet och hur m\u00e5nga b\u00f6cker jag \u00e4n pl\u00f6jt efter det s\u00e5 VET jag egentligen inte ett dugg mer om Gud nu \u00e4n jag gjorde d\u00e4r alldeles i b\u00f6rjan. Jag vet o\u00e4ndligt mycket mer om vad m\u00e5nga m\u00e4nniskor t\u00e4nkt och t\u00e4nker om Gud genom tiderna, men det \u00e4r ju en annan sak. Jag vet mer om vad jag tror, men tron \u00e4r varken st\u00f6rre eller mindre. Tron \u00e4r n\u00e5got levande inom mig, som ibland \u00e4r sj\u00e4lvklart lysande vackert och som ibland hukar i skuggorna n\u00e4r tvivlen kommer. Vackert s\u00e5, att det f\u00e5r vara s\u00e5, ett helt liv, utan att vi n\u00e5gonsin beh\u00f6ver k\u00e4nna att vi ska \u201dn\u00e5 fram\u201d.<\/p>\n\n\n\n Idag \u00e4r det f\u00f6rsta s\u00f6ndagen i fastan, med temat Pr\u00f6vningens stund. Det temat ska f\u00e5 pr\u00e4gla v\u00e5r brevv\u00e4xling den h\u00e4r f\u00f6rsta veckan. ’M\u00e4nniskan skall inte leva bara av br\u00f6d, utan av varje ord som utg\u00e5r ur Guds mun.’ Och s\u00e5 ska vi dela det br\u00f6d, som vi \u00e4nd\u00e5 trots allt beh\u00f6ver f\u00f6r v\u00e5r \u00f6verlevnad, r\u00e4ttvist och systerligt, med alla p\u00e5 jorden. Jojo. Det \u00e4r inget litet uppdrag det, som fastan vill p\u00e5minna oss om. Eller vad t\u00e4nker du, Johan?<\/p>\n\n\n\n B\u00e4sta h\u00e4lsningar<\/p>\n\n\n\n Jenny<\/p>\n\n\n\n Pr\u00f6vningens stund<\/p>\n\n\n\n Matt 4:1<\/p>\n\n\n\n Sedan f\u00f6rdes Jesus av Anden ut i \u00f6knen f\u00f6r att s\u00e4ttas p\u00e5 prov av dj\u00e4vulen. B\u00e4ste Johan! Jag har alltid velat b\u00f6rja ett brev s\u00e5: b\u00e4ste denochden. Det kanske beror p\u00e5 att jag spenderat s\u00e5 m\u00e5nga timmar med gamla brev, skickade mellan sl\u00e4ktingar som f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e4mnat jordelivet men utan vilka jag inte ens skulle finnas till. D\u00e4r n\u00e5gonstans, i den lite v\u00f6rdnadsfulla och v\u00e4ldigt trevliga tonen som n\u00e4stan […]<\/p>\n","protected":false},"author":480,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[99406,99408],"tags":[],"class_list":["post-151","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-forsta-sondagen-i-fastan","category-jenny-skriver"],"acf":[],"yoast_head":"\n
N\u00e4r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter blev han till slut hungrig.
D\u00e5 kom frestaren och sade till honom: \u201dOm du \u00e4r Guds son, s\u00e5 befall att de h\u00e4r stenarna blir br\u00f6d.\u201d
Jesus svarade: Det st\u00e5r skrivet: ’M\u00e4nniskan skall inte leva bara av br\u00f6d, utan av varje ord som utg\u00e5r ur Guds mun.’<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"