B\u00e4sta Jenny!<\/p>\n\n\n\n
Ja visst \u00e4r det sk\u00f6nt att f\u00e5 anv\u00e4nda lite gammaldags fraser ibland. De gamla handskrivna breven vittnar om b\u00e5de tid och omsorg. Jag ser handen som f\u00f6r pennan framf\u00f6r sig. Orden som l\u00e5ngsamt formas n\u00e4r de ska skrivas med den in\u00f6vade skrivstilen fr\u00e5n skolan. N\u00e5got har g\u00e5tt f\u00f6rlorat i v\u00e5r snabba tid.<\/p>\n\n\n\n
Tid f\u00f6rresten, det \u00e4r ju m\u00e4rkligt med tid. Vi befinner oss alltid i den, ibland m\u00e4rks den inte alls f\u00f6r att i n\u00e4sta stund bli sm\u00e4rtsamt p\u00e5taglig. Jag t\u00e4nker ofta p\u00e5 det du skriver om hur tiden p\u00e5verkar oss. Hur ungdomens s\u00e4kerhet \u00f6verg\u00e5r allt mer i ovisshet, eller kanske \u00e4nnu b\u00e4ttre i \u00f6dmjukhet. Jag brukar t\u00e4nka att n\u00e4r jag var 20 \u00e5r gammal s\u00e5 visste jag allt, kunde allt och var med all s\u00e4kerhet ganska odr\u00e4glig. F\u00f6r varje \u00e5r jag lever inser jag att fr\u00e5gorna blir fler men svaren mindre tydliga. Det kan verka dystert men jag ser det som en befrielse.<\/p>\n\n\n\n
Det finns en fara i v\u00e5r lutherska tradition att tro = kunskap. Jag ska erk\u00e4nna att jag l\u00e4ser oerh\u00f6rt mycket om allt m\u00f6jligt, men tron \u00e4r n\u00e5got annat. Jag vet liksom du en massa om hur m\u00e4nniskor har t\u00e4nkt om Gud och v\u00e4rlden i olika tider, men min egen tro finns inte i den kunskapen. Som ung l\u00e4ste jag en dikt av Karlfeldt som jag alltid b\u00e4r med mig. Den b\u00f6rjar med orden: \u201dL\u00e4ngtan heter min arvedel\u2026\u201d Tro \u00e4r f\u00f6r mig v\u00e4ldigt mycket l\u00e4ngtan. Ibland som du skriver s\u00e5 \u00e4r tron lysande vacker, men ska jag vara \u00e4rlig \u00e4r det de f\u00e5 tillf\u00e4llena. Men min l\u00e4ngtan \u00e4r inte en l\u00e4ngtan efter en id\u00e9 utan efter ett m\u00f6te \u2013 och n\u00e4r jag minst anar det s\u00e5 \u00e4r Gud d\u00e4r bortom alla ord och bilder. Bara n\u00e4rvarande bortom varje beskrivning.<\/p>\n\n\n\n
En g\u00e5ng i tiden trodde jag nog att tro var ett intellektuellt val, nu inser jag mer och mer att tro \u00e4r inget jag v\u00e4ljer. Tro \u00e4r inte tyckande utan att vara i relation till en annan och i en djup relation blir den andre viktigare \u00e4n jag sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n
Men nu \u00e4r vi i fastan och texterna handlar om det mycket konkreta att \u201ddela br\u00f6d med den hungrige och ge heml\u00f6sa stackare husrum\u201d som Jesaja skriver. Som du skriver \u00e4r det inget litet uppdrag och jag tror att det \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt sv\u00e5rare f\u00f6r oss p\u00e5 ett s\u00e4tt \u00e4n det var f\u00f6r tv\u00e5 tusen \u00e5r sedan. Den sista tiden har jag lett flera begravningsgudstj\u00e4nster \u00f6ver gamla m\u00e4nniskor som levt hela sitt liv i sin hembygd, och inte bara de utan med l\u00e4nkar flera generationer tillbaka i Tysslinge, Vintrosa och Gr\u00e4ve. F\u00f6r 150 \u00e5r sedan var det tydligare vem min n\u00e4sta var. Det var de som bodde i samma by, de jag sett sedan jag var barn. Idag lever vi i en global by. Vi ser m\u00e4nniskor i n\u00f6d p\u00e5 v\u00e5ra sk\u00e4rmar s\u00e5 fort vi sl\u00e5r p\u00e5 teven eller datorn. N\u00f6den \u00e4r s\u00e5 stor och jag blir s\u00e5 liten. Jag tror att det l\u00e4tt kan bli \u00f6verv\u00e4ldigande. Hulda i grannhuset som f\u00e5tt n\u00f6dslakta sin sista ko kunde jag tydligt hj\u00e4lpa. Men barnen i krigszoner i l\u00e4nder jag aldrig bes\u00f6kt, hur ska jag hj\u00e4lpa dem och kan jag hj\u00e4lpa? Det s\u00e4gs att m\u00e5nga fler \u00e4r drabbade av \u00e5ngest och oro i v\u00e5r tid \u00e4n f\u00f6rr. \u00c4r det f\u00f6r att v\u00e4rlden \u00e4r s\u00e5 stor och jag \u00e4r s\u00e5 liten som vi sjunger i barnvisan? Vad t\u00e4nker du Jenny?<\/p>\n\n\n\n
B\u00e4sta h\u00e4lsningar<\/p>\n\n\n\n
Johan<\/em><\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n Jes 58:5<\/p>\n\n\n\n Dela ditt br\u00f6d med den hungrige, B\u00e4sta Jenny! Ja visst \u00e4r det sk\u00f6nt att f\u00e5 anv\u00e4nda lite gammaldags fraser ibland. De gamla handskrivna breven vittnar om b\u00e5de tid och omsorg. Jag ser handen som f\u00f6r pennan framf\u00f6r sig. Orden som l\u00e5ngsamt formas n\u00e4r de ska skrivas med den in\u00f6vade skrivstilen fr\u00e5n skolan. N\u00e5got har g\u00e5tt f\u00f6rlorat i v\u00e5r snabba tid. Tid […]<\/p>\n","protected":false},"author":480,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[99407],"tags":[],"class_list":["post-153","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-johan-skriver"],"acf":[],"yoast_head":"\n
ge heml\u00f6sa stackare husrum,
ser du en naken s\u00e5 kl\u00e4 honom,
v\u00e4nd inte dina egna ryggen!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"