K\u00e4re Johan!<\/p>\n\n\n\n
\u00c5h, din h\u00e4lsning i slutet av brevet ig\u00e5r v\u00e4ckte en s\u00e5 stark l\u00e4ngtan i mig! Att f\u00e5 omslutas av den himmelska musiken. En s\u00e5dan n\u00e5d.<\/p>\n\n\n\n
Ibland g\u00e5r ju livet, som bekant, f\u00f6r fort. Nej, jag vet, tiden \u00e4r lika l\u00e5ng hela tiden, man f\u00e5r lika m\u00e5nga minuter varje dag. Men i perioder lyckas vi anv\u00e4nda de d\u00e4r minuterna p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r att vi antingen inte hinner med att uppleva dem ordentligt, f\u00f6r att vi \u00e4r upptagna med att ordna med allt annat, eller p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte \u00e4r konstruktivt, som oro, \u00e5ngest och skr\u00e4ck.<\/p>\n\n\n\n
Jag saknar mina l\u00e5nga promenader. Jag kan inte springa, f\u00f6r jag \u00e4r redan tidigt i livet opererad vid fler \u00e4n ett tillf\u00e4lle f\u00f6r ben som inte sitter fast riktigt som de ska, men om jag h\u00e5ller mig borta fr\u00e5n h\u00e5rd asfalt s\u00e5 kan jag g\u00e5. Jag kan g\u00e5 l\u00e5ngt, fort, l\u00e4nge. Jag kan g\u00e5 tills allt brus i v\u00e4rlden tystnar, tills till och med den envisaste oro har gett sig av och allt som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r stegen, rytmen, andningen.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 kommer musiken. Den himmelska. Den som omfamnar. Det \u00e4r inte s\u00e4llan s\u00e5 att den \u00e4r s\u00e5 p\u00e5taglig att jag faktiskt skriver ned den p\u00e5 papper n\u00e4r jag kommer hem. Som toner eller ord.<\/p>\n\n\n\n
Aldrig \u00e4r min b\u00f6n s\u00e5 sj\u00e4lvklar, s\u00e5 uppenbar, s\u00e5 enkel och r\u00e4ttfram som d\u00e4r, efter de f\u00f6rsta tre, fyra kilometernas kamp med mina egna tankar, n\u00e4r det tystnar och all kommunikation som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r den mellan mig och Gud.<\/p>\n\n\n\n
Nu kan jag inte g\u00e5, f\u00f6r jag ska lite l\u00e4ngre fram i v\u00e5r f\u00e5 gl\u00e4djen att bli f\u00f6r\u00e4lder till v\u00e5rt andra barn, och jag har drabbats av en r\u00e4tt besv\u00e4rlig form av det som brukar kallas foglossning. Jag vaggar fram, max ett par eller tre kilometer om dagen, i maklig takt.<\/p>\n\n\n\n
Men t\u00e4nk, d\u00e5 har jag ist\u00e4llet v\u00e4lsignats med en tre\u00e5ring! En tre\u00e5ring som orkar g\u00e5 ganska precis s\u00e5 fort och s\u00e5 l\u00e5ngt som jag nu kan ta mig. S\u00e5 jag \u00e4r s\u00e4llan jag l\u00e4ngre, p\u00e5 mina promenader. Jag f\u00e5r ofta vara Blixten McQueens b\u00e4sta kompis B\u00e4rgarn (figurer h\u00e4mtade ur en mycket \u00e4lskad Disneyfilm om bilar) eller en h\u00e4st, eller n\u00e5gon som \u00e4r ute och g\u00e5r med min v\u00e4ldigt busiga hund eller n\u00e5got annat h\u00e4rligt.<\/p>\n\n\n\n
Lek. Lek inf\u00f6r Gud, det brukar vi kalla liturgi i kyrkan. Och h\u00e4r? Ute p\u00e5 landsbygdens leriga v\u00e4gar? Nog \u00e4r det minst lika mycket lek inf\u00f6r Gud h\u00e4r? Barnets lek, s\u00e5 underbart uppriktig i alla sina delar, som jag f\u00e5r gl\u00e4djen att prova p\u00e5 nytt.<\/p>\n\n\n\n
L\u00e4ngtan \u00e4r viktigt, som i Psaltarens etthundratrettionde psalm. L\u00e4ngtan f\u00f6r oss fram\u00e5t, eller in\u00e5t, eller upp\u00e5t, vart\u00e5t det nu \u00e4r som vi l\u00e4ngtar. Det kan vara jobbigt i stunder, men leder ofta fram till n\u00e5got gott. Som att v\u00e5ga hoppas p\u00e5 Herren, ty hos Herren finns n\u00e5d.<\/p>\n\n\n\n
Och medan vi l\u00e4ngtar. L\u00e5t oss leka.<\/p>\n\n\n\n
Jag skickar med ett barnskratt till dig. De \u00e4r helande.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4lsningar<\/p>\n\n\n\n
Jenny<\/p>\n\n\n\n
Ps 130:4-8<\/p>\n\n\n\n
Jag v\u00e4ntar p\u00e5 Herren,
jag l\u00e4ngtar,
jag hoppas f\u00e5 h\u00f6ra hans ord.
Jag l\u00e4ngtar efter Herren
mer \u00e4n v\u00e4ktarna efter morgonen,
\u00e4n v\u00e4ktarna efter morgonen.
Hoppas p\u00e5 Herren, Israel,
ty hos Herren finns n\u00e5d
och makten att befria.
Han skall befria Israel
fr\u00e5n alla synder.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
K\u00e4re Johan! \u00c5h, din h\u00e4lsning i slutet av brevet ig\u00e5r v\u00e4ckte en s\u00e5 stark l\u00e4ngtan i mig! Att f\u00e5 omslutas av den himmelska musiken. En s\u00e5dan n\u00e5d. Ibland g\u00e5r ju livet, som bekant, f\u00f6r fort. Nej, jag vet, tiden \u00e4r lika l\u00e5ng hela tiden, man f\u00e5r lika m\u00e5nga minuter varje dag. Men i perioder lyckas […]<\/p>\n","protected":false},"author":480,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-178","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n