K\u00e4ra Jenny!<\/p>\n\n\n\n
Ja, stororden beh\u00f6vs ibland \u2013 vad ska vi annars str\u00e4cka oss efter? Stororden utmanar och ger kraft, d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r dina tre fr\u00e5n ditt senaste brev b\u00e4ra mig vidare i den goda kampen. Kampen som f\u00f6rs med Godhet, R\u00e4ttf\u00e4rdighet och Sanning. Ord som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n jag sj\u00e4lv, ord som kan hj\u00e4lpa mig att se att jag finns i ett st\u00f6rre sammanhang.<\/p>\n\n\n\n
Idag \u00e4r det s\u00f6ndag, och nytt tema. Det \u00e4r midfastos\u00f6ndagen som handlar om livets br\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n
Jag ser alltid den h\u00e4r s\u00f6ndagen som en rastplats i fastans l\u00e5nga vandring. Mitt i kampen f\u00e5r vi sl\u00e5 oss ner l\u00e4ngs v\u00e4gkanten f\u00f6r att vila och \u00e4ta. F\u00f6r ingen orkar k\u00e4mpa hela tiden, det beh\u00f6vs oaser i livet. Stunder d\u00e4r ljuset och lugnet bryter in. F\u00f6r att kunna vara m\u00e4nniska m\u00e5ste jag ibland bara f\u00e5 vara.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r mig \u00e4r s\u00f6ndagen en del av livets rytm och det har bara blivit starkare efter alla \u00e5r som pr\u00e4st. Men nu inser jag att jag nog aldrig i vuxen \u00e5lder beh\u00f6vt ta en s\u00e5 l\u00e5ng paus fr\u00e5n att vara med och fira s\u00f6ndagens m\u00e4ssa. Det \u00e4r p\u00e5 dagen exakt fyra m\u00e5nader sedan jag senast tog br\u00f6det i mina h\u00e4nder, tackade och sa: \u201dDetta \u00e4r min kropp som blir utgiven f\u00f6r er\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Det k\u00e4nns redan som en annan tid, f\u00f6r vi m\u00e4nniskor gl\u00f6mmer snabbt och anpassar oss efter nya f\u00f6rh\u00e5llanden. Men idag inser jag hur mycket jag saknar det, det \u00e4r som en del av mig sj\u00e4lv st\u00e4ngts av och satts p\u00e5 sparl\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n
Jag ser verkligen fram mot den dagen d\u00e5 gudstj\u00e4nsten kan firas igen!<\/p>\n\n\n\n
Jag tror att det finns en djup hemlighet i att den kristna gudstj\u00e4nsten \u00e4r en gemensam handling och en m\u00e5ltid. Den kristna tron inbjuder oss att leva v\u00e5ra liv tillsammans med andra.<\/p>\n\n\n\n
Gudstj\u00e4nsten \u00e4r p\u00e5 det s\u00e4ttet ett vaccin mot egoismen som du skriver om som v\u00e5r tids stora sjukdom. Jag har alltid tyckt att Martin Luthers beskrivning av m\u00e4nniskans ursynd tr\u00e4ffar r\u00e4tt ocks\u00e5 i v\u00e5r tid. V\u00e5r frestelse \u00e4r att bli incurvatus in se<\/em> s\u00e4ger han p\u00e5 latin, inkr\u00f6kt i sig sj\u00e4lv blir det p\u00e5 svenska. Inkr\u00f6kta i oss sj\u00e4lva s\u00e5 ger vi egoismen och sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4rligandet fritt spelrum. Men i gudstj\u00e4nsten \u00e4r vi en del av ett kollektiv, inte bara h\u00e4r och nu utan i alla tider.<\/p>\n\n\n\n Vi lyfts ut fr\u00e5n oss sj\u00e4lva och in i ett sammanhang. Vi delar samma br\u00f6d och kalk, vi delar ord och texter med m\u00e4nniskor f\u00f6r och efter oss, vi blir m\u00e4nniskor i ordets djupaste mening.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 efter \u00e4nnu en s\u00f6ndag d\u00e5 jag g\u00e5tt till kyrkan f\u00f6r att l\u00e5sa upp kyrkorummet f\u00f6r de som s\u00f6ker dess stillhet och ljus, s\u00e5 l\u00e4ngtar jag efter att inte m\u00f6ta en tomt rum. Jag l\u00e4ngtar efter ett rum i r\u00f6relse d\u00e4r Robert eller Frida \u00f6var p\u00e5 orgeln n\u00e4r jag kliver in genom porten. D\u00e4r vaktm\u00e4starna g\u00f6r i ordning allt f\u00f6r gudstj\u00e4nstens start och d\u00e4r gudstj\u00e4nstdeltagare och kyrkv\u00e4rdar kommer in genom porten. Allt f\u00f6r att vi p\u00e5 nytt tillsammans ska f\u00e5 fira gudstj\u00e4nst. Och kanske sjunger vi Grundtvigs och Liedgrens ord i psalmen 258: O k\u00e4rlek, som har en sprudlande k\u00e4lla av liv f\u00f6r envar. Du fyller, i kraft av v\u00e5r fr\u00e4lsares ord, v\u00e4lsignelsens kalk p\u00e5 hans heliga bord. Din h\u00e4lsodryck bjud oss h\u00e4rnere och bliv v\u00e5rt eviga liv.<\/em><\/p>\n\n\n\n Varma h\u00e4lsningar Johan<\/p>\n\n\n\n Johannes 6:8-13<\/p>\n\n\n\n \u201dEn av l\u00e4rjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r en pojke som har fem kornbr\u00f6d och tv\u00e5 fiskar. Men vad f\u00f6rsl\u00e5r det till s\u00e5 m\u00e5nga?\u00ab Jesus sade: \u00bbL\u00e5t folket sl\u00e5 sig ner.\u00ab Det var gott om gr\u00e4s p\u00e5 den platsen. Och de slog sig ner \u2013 det var omkring fem tusen m\u00e4n. Jesus tog br\u00f6det, tackade Gud och delade ut \u00e5t dem som l\u00e5g d\u00e4r, och likas\u00e5 av fiskarna s\u00e5 mycket de ville ha. N\u00e4r de hade \u00e4tit sig m\u00e4tta sade han till l\u00e4rjungarna: \u00bbSamla ihop bitarna som har blivit \u00f6ver, s\u00e5 att ingenting f\u00f6rfars.\u00ab De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbr\u00f6den som hade bliv\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" K\u00e4ra Jenny! Ja, stororden beh\u00f6vs ibland \u2013 vad ska vi annars str\u00e4cka oss efter? Stororden utmanar och ger kraft, d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r dina tre fr\u00e5n ditt senaste brev b\u00e4ra mig vidare i den goda kampen. Kampen som f\u00f6rs med Godhet, R\u00e4ttf\u00e4rdighet och Sanning. Ord som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n jag sj\u00e4lv, ord som kan hj\u00e4lpa mig att […]<\/p>\n","protected":false},"author":480,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-196","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n