K\u00e4re Johan!<\/p>\n\n\n\n
Min fru \u00e4lskar att bygga. V\u00e5rt g\u00e5rdshus har inte, som jag eventuellt \u00f6nskade och dr\u00f6mde om, blivit ett g\u00e4sthus med en trevligt sprakande brasa i centrum, utan en verkstad. Men jag kan ju se att det \u00e4r en underbar verkstad som har v\u00e4xt fram under hennes h\u00e4nder, efter hennes egna id\u00e9er och hennes eget huvud, s\u00e5 jag kan inte riktigt vara s\u00e5 puttrig \u00f6ver detta som jag kanske skulle vilja. Det \u00e4r ocks\u00e5 fantastiskt att se med vilken gl\u00e4dje hon ibland f\u00e5r chansen att visa upp sin verkstad f\u00f6r andra likasinnade (frun kan inte bidra med riktigt det m\u00e5tt av beundran som bygget egentligen f\u00f6rtj\u00e4nar, det f\u00f6rst\u00e5r jag ju). Likasinnade finns det m\u00e5nga, har jag m\u00e4rkt, m\u00e4nniskor dr\u00f6mmer mycket om att bygga. Och om att ha en plats f\u00f6r byggande, d\u00e4r s\u00e5gar, slipar och verktyg jag inte kan namnet p\u00e5 f\u00e5r plats och inte f\u00f6rsvinner s\u00e5 fort man sl\u00e4ppt taget om dem. Det \u00e4r v\u00e4l n\u00e5gonting med det d\u00e4r skapandet, det kan jag f\u00f6rst\u00e5 mig p\u00e5 \u00e4ven om jag sj\u00e4lv blir r\u00e4tt uttr\u00e5kad med en spikpistol och ett n\u00e4t till en kaninbur om det \u00e4r mitt enda s\u00e4llskap en hel f\u00f6rmiddag. Mitt skapande sker ju h\u00e4r, i orden, att f\u00e4sta svartf\u00e4rgad text som tankar p\u00e5 vitt papper och f\u00f6r mig \u00e4r det ov\u00e4rderligt.<\/p>\n\n\n\n
Det som \u00e4r s\u00e5 f\u00f6runderligt med verkstaden som vi numera har, min lilla familj och jag, \u00e4r att den inte har kostat s\u00e4rskilt mycket. Jag har f\u00f6rst\u00e5tt att det finns fler olika slags s\u00e5gar som man tydligen har anv\u00e4ndning f\u00f6r \u00e4n vad jag kan r\u00e4kna till (en s\u00e5g \u00e4r v\u00e4l en s\u00e5g \u00e4r v\u00e4l en s\u00e5g? Hur m\u00e5nga s\u00e4tt finns det att dela en planka p\u00e5 egentligen?). Jag har ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5tt att det finns fr\u00e4sar och hyvlar och att det mesta ska ha en motor som l\u00e5ter v\u00e4ldigt h\u00f6gt och att alltsammans helst ocks\u00e5 ska vara av ett s\u00e4rskilt m\u00e4rke. Tydligen p\u00e5g\u00e5r till och med n\u00e5gon slags (v\u00e4nskaplig?) strid mellan olika snickare om vilket m\u00e4rke det \u00e4r som g\u00e4ller. Allt det h\u00e4r l\u00e5ter och \u00e4r v\u00e4ldigt dyrt, men till historien h\u00f6r att vi inte har mycket pengar. Att bygga en s\u00e5dan verkstad som vi nu har, det har allts\u00e5 f\u00e5tt ta tid. Det \u00e4r m\u00e5nga spaningar p\u00e5 second hand, fina goda v\u00e4nner som l\u00e5nat ut och delat med sig, s\u00e5lt billigt, hj\u00e4lpt till med en hj\u00e4lpande hand h\u00e4r och d\u00e4r. Det \u00e4r m\u00e5nga timmar av den begr\u00e4nsade fritid en som sm\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4lder har. Men nu har n\u00e5got \u00e4nd\u00e5 v\u00e4xt fram, lite mot alla odds.<\/p>\n\n\n\n
Ja, v\u00e5r verkstad, den \u00e4r kort sagt byggd, inte bara h\u00f6rnstenen utan alltsammans, till stor del av det som husbyggarna ratade.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 \u00e4r den, som s\u00e5 mycket annat, en metafor f\u00f6r sj\u00e4lva livet. En metafor som visar vad vi kan skapa n\u00e4r vi tror, n\u00e4r vi inte ger upp trots motg\u00e5ngar, n\u00e4r vi k\u00e4mpar p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
I psalm 118 tolkas det oftast som att h\u00f6rnstenen det ber\u00e4ttas om \u00e4r Jesus. Han som \u00e4r annorlunda \u00e4n n\u00e5gon kan f\u00f6rest\u00e4lla sig, fattigare och svagare \u00e4n n\u00e5gon annan kung, han \u00e5stadkommer allt genom att ge m\u00e4nniskorna liv.<\/p>\n\n\n\n
Hela p\u00e5sken handlar om detta. Om att bygga en verkstad. Kanske inte riktigt, men n\u00e4stan, n\u00e4ra nog f\u00f6r att liknelsen \u00e4nd\u00e5 ska fungera. F\u00f6r livet beh\u00f6ver mer \u00e4n bara br\u00f6det som m\u00e4ttar magen, \u00e4ven om det \u00e4r det f\u00f6rsta som kr\u00e4vs f\u00f6rst\u00e5s. Livet beh\u00f6ver br\u00f6det som m\u00e4ttar sj\u00e4len ocks\u00e5. Livet beh\u00f6ver livets br\u00f6d. F\u00f6rst d\u00e5 kan vi vara uth\u00e5lliga i anden, starka nog att st\u00e5 i natten utan slut, modiga nog att ta ansvar f\u00f6r det som \u00e4r h\u00e5rt och oresonligt inom oss. F\u00f6rst d\u00e5 kan vi f\u00f6rst\u00e5 djupet, p\u00e5skens k\u00e4rlekshandlings djupaste inneb\u00f6rd.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5, tack f\u00f6r de fantasifyllda h\u00e4lsningarna fr\u00e5n ig\u00e5r. M\u00e4nniskan beh\u00f6ver fantasi. L\u00e5t oss g\u00e5 igenom den h\u00e4r p\u00e5sken, kanske p\u00e5 ett helt unikt s\u00e4tt, som en upplevelse vi kanske aldrig f\u00e5r m\u00f6jlighet till igen. I en stillhet bortom de krav som vanligtvis kan st\u00e4llas p\u00e5 oss som arbetar och lever i och runt kyrkans byggnader.<\/p>\n\n\n\n
Med \u00f6nskan om frid<\/p>\n\n\n\n
Jenny<\/p>\n\n\n\n
Ps 118:20<\/p>\n\n\n\n
Jag tackar dig f\u00f6r att du h\u00f6rde min b\u00f6n
och blev min r\u00e4ddning.
Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en h\u00f6rnsten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
K\u00e4re Johan! Min fru \u00e4lskar att bygga. V\u00e5rt g\u00e5rdshus har inte, som jag eventuellt \u00f6nskade och dr\u00f6mde om, blivit ett g\u00e4sthus med en trevligt sprakande brasa i centrum, utan en verkstad. Men jag kan ju se att det \u00e4r en underbar verkstad som har v\u00e4xt fram under hennes h\u00e4nder, efter hennes egna id\u00e9er och hennes […]<\/p>\n","protected":false},"author":480,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-230","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n