K\u00e4re Johan!<\/p>\n\n\n\n
Jag har st\u00e5tt barfota i en sommarhage medan det blev h\u00f6st. Det \u00e4r inte s\u00e5 romantiskt att g\u00e5 barfota i sommarhagar som det verkar n\u00e4r man l\u00e4ser Barnen i Bullerbyn, det \u00e4r v\u00e4l v\u00e5ra moderna f\u00f6tter som aldrig blir s\u00e5d\u00e4r h\u00e4rdade mot r\u00f6tter, stenar och stubbigt gr\u00e4s som f\u00f6rr-i-tidens barns f\u00f6tter blev. Jag minns att jag valde att g\u00e5 barfota ut i den hagen f\u00f6r att det gjorde ont och f\u00f6r att jag hela mitt liv varit r\u00e4dd f\u00f6r de m\u00e5nga huggormar som ocks\u00e5 trivs bra i paradiset.<\/p>\n\n\n\n
Jag stod d\u00e4r och allt inom mig var m\u00f6rker, tystnad, ett h\u00e5l. Till en b\u00f6rjan f\u00f6rs\u00f6kte jag ropa till Gud men jag hade ingen r\u00f6st. Till sist bara stod jag d\u00e4r. L\u00e4nge. Gud f\u00f6rblev tyst.<\/p>\n\n\n\n
Livet, om vi har lyckan att f\u00e5 ett n\u00e5gorlunda l\u00e5ngt, kommer att inneh\u00e5lla l\u00e5ngfredagar. B\u00e5de rent praktiskt, en fredag i p\u00e5sk d\u00e5 vi v\u00e4nder oss mer \u00e4n n\u00e5gon annan dag mot korset och tar emot det oerh\u00f6rda som sker d\u00e4r i v\u00e5ra sinnen. Men ocks\u00e5 mer metaforiskt, dagar d\u00e5 vi tar emot korsets budskap i v\u00e5ra egna liv, i v\u00e5ra egna kroppar.<\/p>\n\n\n\n
Kriserna. M\u00f6rkret som inte ser ut att ha n\u00e5gon \u00e4nde. Sorgen som sliter i oss tills vi knappt k\u00e4nner igen oss sj\u00e4lva. De d\u00e4r dagarna som \u00e4r bortom frestelserna, de dagarna som inte ens inneh\u00e5ller \u00e5nger, skam eller skuld mer, f\u00f6r att det g\u00e5tt f\u00f6r l\u00e5ngt, f\u00f6r att vems fel n\u00e5gonting var inte ens spelar n\u00e5gon roll l\u00e4ngre.<\/p>\n\n\n\n
Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att du ocks\u00e5, Johan, har s\u00e5dana dagar som du minns. Dagar barfota, utan skydd mot det du fruktar mest, i m\u00f6rker.<\/p>\n\n\n\n
Men eftersom b\u00e5de du och jag lever p\u00e5, skriver fasteblogg och forts\u00e4tter att arbeta, \u00e4lska och dansa s\u00e5 vet vi ju att ocks\u00e5 s\u00e5dana dagar, de utan slut, de d\u00e5 m\u00f6rkret kommer att vara f\u00f6r alltid, har sin \u00e4nde.<\/p>\n\n\n\n
Den f\u00f6re detta skogsmunken Bj\u00f6rn Natthiko Lindeblad ber\u00e4ttar att han ville ha en inskription i sin vigselring, en som inte var s\u00e5 romantisk, han skrev: This too shall pass.<\/p>\n\n\n\n
Inget varar. Allt \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ngligt. Det \u00e4r de d\u00e5liga nyheterna. Men \u00e4ven de goda.<\/p>\n\n\n\n
Den h\u00e4r vintern har jag r\u00e5kat ut f\u00f6r n\u00e5got som var or\u00e4ttvist och jag har inte sagt ett ord till mitt f\u00f6rsvar. Det \u00e4r nog f\u00f6rsta g\u00e5ngen i livet som jag har pr\u00f6vat den v\u00e4gen igenom en s\u00e5dan sv\u00e5righet. Visst vill vi sl\u00e5ss f\u00f6r v\u00e5r r\u00e4tt och v\u00e5r heder med n\u00e4bbar och klor? Men n\u00e4r man anar att ingen \u00e4nd\u00e5 kommer att lyssna, n\u00e4r v\u00e4gvalen tydligt redan syns, d\u00e5 kanske det b\u00e4sta \u00e4r att b\u00e4ra sitt kors i tystnad? Det \u00e4r ingenting jag rekommenderar egentligen, i grunden tycker jag att det \u00e4r bra att st\u00e5 upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv, \u00e4ven om ingen annan \u00e4n en sj\u00e4lv h\u00f6r en. Men ibland \u00e4r livet or\u00e4ttvist. M\u00e4nniskor \u00e4r or\u00e4ttvisa. Vi g\u00f6r misstag och andra struntar egentligen i varf\u00f6r, vi tycker ibland om att d\u00f6ma varandra snabbt och h\u00e5rt ist\u00e4llet. Kanske kan det ibland vara v\u00e5r egen enda r\u00e4ddning att v\u00e4nda ansiktet mot Gud, f\u00f6rl\u00e5ta oss sj\u00e4lva och ta emot Guds f\u00f6rl\u00e5telse, bortom vad n\u00e5gon annan m\u00e4nniska v\u00e4ljer att tycka om oss.<\/p>\n\n\n\n
Idag \u00e4r det l\u00e5ngfredagen, en s\u00e5dan l\u00e5ngfredag som \u00e4r objektivt en l\u00e5ngfredag, alla h\u00e5ller med om det eftersom det st\u00e5r i almanackan. N\u00e5gra av oss st\u00e5r, oavsett hur tr\u00f6tta och darriga benen blir eftersom dagen \u00e4r l\u00e5ng, v\u00e4nda mot korset. Andra lagar god mat och tr\u00e4ffar (f\u00f6rhoppningsvis eftersom Coronaviruset h\u00e4rjar lika kraftfullt som n\u00e5gonsin) n\u00e5gra f\u00e5 v\u00e4nner att sk\u00e5la med och \u00f6nska glad p\u00e5sk. Oavsett vilket s\u00e5 \u00e4r dagen en dag som passerar. Sedan kommer kanske en ny, med \u00e4nnu ett budskap.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r l\u00e4tt att hoppa fram\u00e5t i ber\u00e4ttelsen. Bort fr\u00e5n s\u00e5ren p\u00e5 f\u00f6tterna i sommarhagen. Men jag stod d\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge att det blev h\u00f6st. Det \u00e4r inte ett kapitel i mitt liv att hoppa \u00f6ver, oavsett hur sorgsen det g\u00f6r mig. Det \u00e4r en viktig del av den jag \u00e4r idag.<\/p>\n\n\n\n
Och att stanna vid korset, l\u00e5ta l\u00e5ngfredagen vara l\u00e5ngfredagen utan facit som handlar om uppst\u00e5ndelse, \u00e4r lika viktigt. Idag \u00e4r dagen d\u00e5 m\u00f6rkret inte har n\u00e5got slut. Annars vore vi inte de m\u00e4nniskor vi \u00e4r idag.<\/p>\n\n\n\n
I stilla allvar,<\/p>\n\n\n\n
Jenny<\/p>\n\n\n\n
Mark 15:33-38<\/p>\n\n\n\n
Vid sj\u00e4tte timmen f\u00f6ll ett m\u00f6rker \u00f6ver hela jorden och varade till nionde timmen.
Och vid nionde timmen ropade Jesus med h\u00f6g r\u00f6st: ’Eloi, Eloi, lema sabachtani?’ (det betyder: Min Gud, min Gud, varf\u00f6r har du \u00f6vergivit mig?).
N\u00e5gra som stod intill h\u00f6rde det och sade: \u201dHan ropar p\u00e5 Elia.\u201d
En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den p\u00e5 en k\u00e4pp och gav honom att dricka och sade: \u201dL\u00e5t oss se om Elia kommer och tar ner honom.\u201d
Med ett h\u00f6gt rop slutade Jesus att andas.
Och d\u00e5 brast f\u00f6rh\u00e4nget i templet i tv\u00e5 delar, uppifr\u00e5n och \u00e4nda ner.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
K\u00e4re Johan! Jag har st\u00e5tt barfota i en sommarhage medan det blev h\u00f6st. Det \u00e4r inte s\u00e5 romantiskt att g\u00e5 barfota i sommarhagar som det verkar n\u00e4r man l\u00e4ser Barnen i Bullerbyn, det \u00e4r v\u00e4l v\u00e5ra moderna f\u00f6tter som aldrig blir s\u00e5d\u00e4r h\u00e4rdade mot r\u00f6tter, stenar och stubbigt gr\u00e4s som f\u00f6rr-i-tidens barns f\u00f6tter blev. Jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":480,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-232","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n