K\u00e4ra Jenny!<\/p>\n\n\n\n
L\u00e5ngfredagar, d\u00e5 vi b\u00e4r livets s\u00e5righeter in p\u00e5 v\u00e5ra bara kroppar, har vi alla i v\u00e5ra liv. Ibland m\u00f6ter jag m\u00e4nniskor som p\u00e5st\u00e5r att de aldrig haft n\u00e5gra sv\u00e5righeter. Jag m\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte tror p\u00e5 dem. Kanske \u00e4r sv\u00e5righeterna s\u00e5 stora att de inte v\u00e5gar eller kan se dem, men l\u00e5ngfredagar finns i alla m\u00e4nniskors liv \u2013 f\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det att vara m\u00e4nniska. Vi g\u00f6rs medvetna om livets motg\u00e5ngar b\u00e5de personligt och som en del av en st\u00f6rre v\u00e4rld. L\u00e5ngfredagar kan vi bara genomleva, bara l\u00e4ngta efter att jag \u00e5terigen kan ana en strimma av ljus och att m\u00f6rkret har ett slut.<\/p>\n\n\n\n
Vilken vacker och samtidigt s\u00e5 grymt verklig text att rista i en vigselring: This too shall pass.<\/em> Det kan bara g\u00f6ras av en m\u00e4nniska som vet att b\u00e5de l\u00e5ngfredagen, men ocks\u00e5 p\u00e5skdagen finns.<\/p>\n\n\n\n Idag \u00e4r det p\u00e5skafton, den mest stilla av stilla dagar. Inte minst i \u00e5r d\u00e5 huset inte fylls av sl\u00e4ktingar eller v\u00e4nner. En mellandag i ordets sannaste bem\u00e4rkelse.<\/p>\n\n\n\n De verkligt sv\u00e5ra l\u00e5ngfredagarna \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga i de flesta m\u00e4nniskors liv, och likadant \u00e4r det med p\u00e5skdagarna: de d\u00e4r dagarna d\u00e5 ljuset och livet \u00e4r s\u00e5 bl\u00e4ndande att ingenting annat finns \u00e4n stunden och nuet. Men p\u00e5skaftnar har \u00e5tminstone jag m\u00e5nga i mitt liv. De dagarna som \u00e4r mellan, de dagarna som inte har n\u00e5gon tydlig f\u00e4rg utan g\u00e5r i olika toner av gr\u00e5tt eller brunt, s\u00e5 som naturen g\u00f6r nu innan l\u00f6ven f\u00e4rgar v\u00e4rlden gr\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5skaftnar \u00e4r v\u00e4ntans dagar, p\u00e5skaftnar \u00e4r l\u00e4ngtans dagar. Efter att konturerna ska bli tydliga, att det ov\u00e4ntade \u00e4nnu kan ske, att livet ska bli n\u00e4rvarande igen.<\/p>\n\n\n\n I mycket liten skala ska jag och delar av min familj g\u00e5 upp till kyrkan ikv\u00e4ll. Tillsammans med en av v\u00e5ra kantorer ska vi f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rmedla n\u00e5got av p\u00e5sknattens under.<\/p>\n\n\n\n Det jag \u00e4lskar med p\u00e5sknatten \u00e4r att den s\u00e5 f\u00f6rsiktig, den b\u00f6rjar i tystnad och m\u00f6rker och bara l\u00e5ngsamt fylls kyrkorummet med ljus. S\u00e5 \u00e4r det med de stora stunderna ocks\u00e5 i mitt liv. Det \u00e4r inte blixt och \u00e5ska utan ljus som f\u00f6rst knappt m\u00e4rkbart och stilla b\u00f6rjar lysa i m\u00f6rkret.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r s\u00e5 \u00e4r livet, i vart fall f\u00f6r mig. Jag r\u00e4ds livets l\u00e5ngfredagar, men vet att jag m\u00e5ste m\u00f6ta ocks\u00e5 dem. Dagar av sorg, av sjukdom, av d\u00f6d \u2013 allt det lidande som jag vet att ingen av oss i l\u00e4ngden kan undkomma. Men som munken skrev i sin ring; ocks\u00e5 detta skall passera.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r jag l\u00e4ngtar och hoppas p\u00e5 livets p\u00e5skdagar. D\u00e5 livet \u00e4r totalt levande, och hoppet om ett liv efter d\u00f6den ger mig ocks\u00e5 mera liv nu. Jag fick tidigt m\u00f6ta d\u00f6den n\u00e4r min mamma dog n\u00e4r jag precis blivit ton\u00e5ring. Det var en l\u00e5ngfredag som varade i flera \u00e5r, men nu i efterhand \u00e4r ljuset starkare \u00e4n m\u00f6rkret ocks\u00e5 i den erfarenheten. Det vore l\u00e4tt att tro att en s\u00e5dan upplevelse skulle gjort mig mer r\u00e4dd f\u00f6r d\u00f6den, konstigt nog \u00e4r det faktiskt tv\u00e4rtom.<\/p>\n\n\n\n Men nu \u00e4r det p\u00e5skafton, livets normaltillst\u00e5nd. Dagen och dagarna mellan m\u00f6rkret och ljuset, i det skymnings- eller gryningsland som \u00e4r de flesta dagarna i mitt liv. Och tur \u00e4r det! Jag tror inte vi orkar leva i varken l\u00e5ngfredag eller p\u00e5skdag f\u00f6r l\u00e5nga stunder i taget.<\/p>\n\n\n\n Imorgon \u00e4r det p\u00e5skdag. Och utan pukor eller trumpeter har vi n\u00e5tt slutpunkten f\u00f6r dessa 40 fastedagar och ocks\u00e5 slutpunkten f\u00f6r v\u00e5r fasteblogg.<\/p>\n\n\n\n Tack Jenny f\u00f6r de h\u00e4r veckorna! Ibland har skrivandet g\u00e5tt l\u00e4tt som en dans, andra dagar har det varit som n\u00e5gon h\u00e4llt sirap \u00f6ver tangentbordet. S\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l ocks\u00e5 att vara m\u00e4nniska, dagarna \u00e4r olika, b\u00e5de ljusa, m\u00f6rka och s\u00e5 de lite diffusa gr\u00e5.<\/p>\n\n\n\n Men nu \u00e4r det p\u00e5sk! Kristus \u00e4r uppst\u00e5nden! Ljuset \u00e4r starkare \u00e4n m\u00f6rkret! F\u00f6r mig, f\u00f6r dig, f\u00f6r hela v\u00e5r v\u00e4rld, f\u00f6r m\u00e4nniskor i alla tider.<\/p>\n\n\n\n I hopp om livet och ljuset!<\/p>\n\n\n\n Johan<\/p>\n\n\n\n Markusevangeliet 16:1-8<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r sabbaten var \u00f6ver k\u00f6pte Maria fr\u00e5n Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome v\u00e4lluktande kryddor f\u00f6r att g\u00e5 och sm\u00f6rja honom. Tidigt p\u00e5 morgonen efter sabbaten kom de till graven n\u00e4r solen gick upp. Och de sade till varandra: \u00bbVem skall rulla undan stenen fr\u00e5n graven \u00e5t oss?\u00ab Men s\u00e5 fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och s\u00e5g en ung man i l\u00e5ng vit dr\u00e4kt sitta d\u00e4r till h\u00f6ger, och de blev f\u00f6rskr\u00e4ckta. Men han sade till dem: \u00bbVar inte f\u00f6rskr\u00e4ckta. Ni s\u00f6ker efter Jesus fr\u00e5n Nasaret, han som blev korsf\u00e4st. Han har uppst\u00e5tt, han \u00e4r inte h\u00e4r. Se, h\u00e4r \u00e4r platsen d\u00e4r han blev lagd. Men g\u00e5 och s\u00e4g till Petrus och de andra l\u00e4rjungarna: \u2019Han g\u00e5r f\u00f6re er till Galileen. D\u00e4r skall ni f\u00e5 se honom, som han har sagt er.\u2019\u00ab D\u00e5 l\u00e4mnade de graven och sprang d\u00e4rifr\u00e5n, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till n\u00e5gon, f\u00f6r de var r\u00e4dda.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" K\u00e4ra Jenny! L\u00e5ngfredagar, d\u00e5 vi b\u00e4r livets s\u00e5righeter in p\u00e5 v\u00e5ra bara kroppar, har vi alla i v\u00e5ra liv. Ibland m\u00f6ter jag m\u00e4nniskor som p\u00e5st\u00e5r att de aldrig haft n\u00e5gra sv\u00e5righeter. Jag m\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte tror p\u00e5 dem. Kanske \u00e4r sv\u00e5righeterna s\u00e5 stora att de inte v\u00e5gar eller kan se dem, men l\u00e5ngfredagar […]<\/p>\n","protected":false},"author":480,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-238","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n