Årets barn och ungdomsfilmfestival i Malmö har öppnat!

Norsk feelgood

Det började norskt. Förfilmen The Last Norwegian troll är en animerad variation av Bockarna Bruse med Max von Sydow som rösten till ett övervintrat troll. Roligt, vackert och med glimten i ögat.

Det fortsatte med norsk feelgood i öppningsfilmen The Liverpool goalie. Om nörden som övervinner rädslan och vinner matteprinsessan. Amelie från Montmartre klippning när vi får se alternativa händelseförlopp, hur fantasierna skenar inuti. Rappt och fräscht trots att vi hört historien många gånger förr.

Juryn

Svenska kyrkan har en jury också. Martin Jern från produktionsbolaget Dansk skalle. Hans senaste film Odjuret gick upp så sent som i fredags och hans film Fjorton suger, fick det ekumeniska priset vid barn och Ungdomsfilmfestivalen i Zlin 2005.

Malena Janson är filmforskare vid Stockholms universitet med inriktning mot barn och ungdomsfilm. Avhandlingen Bio för barnens bästa? handlar om svensk barnfilm som fostran eller fritidsnöje. Nu skriver hon om svensk barnTV. Hon är också filmkritiker för Svenska Dagbladet sen 1999.

Nils Lundström, pedagog vid Kraftstationen, en ungdomsgård i kyrklig regi, är med för tredje året. Och jag, som arbetat med Svenska kyrkans filmpriser sedan 2008 men nu sitter i juryn  för första gången.

Bröder och systrar

Juryn hann med några filmer före invigningen. Starka syskonrelationer och frånvarande föräldrar präglade alla filmer. I kortfilmen Blodssystrar möter vi två 20 åriga tjejer från Almegården här i Malmö. Vi får se hur de busar, kramas. Sen börjar de berätta om hur de kidnappats i Azjerbadjan som nioåringar och blivit utsatta för misshandel och våldtäkt. Den ganska flamsiga publiken blev då knäpp tyst kan jag säga.

Irländska My brothers handlar om tre bröder vars pappa håller på att dö. Den äldsta brodern får vara både mamma och pappa verkar det som, lite som Johnny Depp i Gilbert Grape. En martyr, som kokar inuti visar det sig, missnöjd med sin lott i livet. De ger sig ut på en resa där det händer väldigt många saker, men där det underliggande projektet är att försonas med faderns död och med varandra.

Tjejen som inte passar in

I amerikanska Spork står en tjej i centrum. Hon har väldigt fula glasögon och inga kompisar. Hon bor i en husvagn med sin hyfsat nerdekade storebror. De vita Britney Spears kopiorna förpestar livet på skolan. Hon söker sig till det afroamerikanska gänget och bestämmer sig för att vara med i skolans danstävling.

Den här historien har vi också hört förut. Det roliga med den här versionen är att vi verkligen får se tillvaron genom Sporks ögon. Och tack och lov slipper vi en slutlig makeover a la Grease eller The Babes of St Trinian. Spork behåller sina glasögon filmen igenom.

Nu blir det franskt med Aurelie Laflamme’s dagbok, om en annan tjej som tror att hon är en alien för att hon inte passar i gruppen. Vem har inte gjort det?

Mikael Larsson, handläggare för kulturfrågor, kyrkokansliet Uppsala