Juryarbete går vanligen ut på att utse den bästa filmen – punkt. Det är sällan helt enkelt; åsikterna om vad kvalitet är går ofta isär och det kan leda till såväl givande som irriterande jurydiskussioner. Men uppdraget är glasklart.
Annorlunda juryarbete
Arbetet med att utse vinnaren av Svenska kyrkans pris vid BUFF barn- och ungdomsfilmfestival i Malmö blev mer komplicerat eftersom kriterierna är fler. Den vinnande ungdomsfilmen ska naturligtvis ha ett högt konstnärligt värde men också kunna ses i ljuset av evangeliet samt användas i kyrkans ungdomsverksamhet.
Det ledde till att min kritikerfavorit, som jag skulle ha förordat i en ”vanlig” jury, räknades ut på ett ganska tidigt stadium. (Den hette All that I love och var en makalöst vacker och livssprittande berättelse om kärlek, musik och politik i Polen 1981.) Men det ledde också till mer nyanserade och empatiska jurydiskussioner än jag är van vid. Här gällde det inte att bara torgföra sin personliga smak utan att leva sig in i den unga publik runtom i landet som kommer att se och diskutera filmen.
Tjejer på kant med tillvaron
Av sammanlagt åtta filmer kom vi att diskutera fyra särskilt ingående. Intressant nog handlade samtliga dessa om tjejer på kant med tillvaron. Aurélie (Aurélie Laflamme’s diary) har känt sig som en alien alltsedan hennes pappa dog och hoppas att hon snart blir hämtad tillbaka till sin hemplanet där hon förhoppningsvis trivs bättre med livet.
Emilia (Run, sister, run!) är trött på det stora ansvar hon förväntas ta i familjen sedan mamma flyttat utomlands och flippar – under starkt inflytande från en nyfunnen vän – ut fullständigt. Emma (Apflickorna) utkämpar en lågmäld men stenhård kamp för att återta kontrollen över sin tillvaro sedan den viljestarka Cassandra kommit in i hennes liv.
Spork, slutligen, i J B Ghumans vinnarfilm med samma namn, lever inledningsvis i såväl andlig som fysisk misär med fattigdom, död mamma och identitetsförvirring som några inslag.
Inga offer
Men trots uppenbara svårigheter framställs ingen av tjejerna som ett offer. De agerar, de förändrar och förbättrar sin situation. Och deras historier berättas med ett konsekvent infallsrikt och energiskt filmspråk som är fullständigt övertygande. Och allra mest övertygade i det avseendet Spork: sällan har jag sett en film göra så stor humor av så hemska saker – och ändå fungera. Fungera därför att det komiska alltid står att finna i omgivningen runt vår (anti)hjältinna, därför att vi därigenom får syn på det bisarra i hennes (och mångas) värld och därför att svärtan alltid finns närvarande. Den stora styrkan ligger således i en effektiv kontrastverkan.
Årets vinnare vid BUFF är en film som den unga publiken kommer att älska och somliga av den mindre unga publiken möjligen kommer att haja till inför. Att den kommer att ge starka känsloupplevelser och generera intressanta samtal är jag övertygad om.
Malena Janson
Forskare och filmkritiker med inriktning mot barn- och ungdomsfilm
Lämna ett svar