Då var festen igång, den 35 årgången av Göteborgs internationella filmfestival. Kulturministern kom hit med ett färskt filmavtal i portföljen och på invigningen får vi veta att hon gillar Metallica och att hennes drömroll på filmduken är Lovis i Ronja Rövardotter.

Göteborgs stora pris till Simon och ekarna

Ett pris delades ut redan  ikväll. Publiken röstar fram Göteborgs stora filmpris bland de tre som var nominerade  till årets guldbagge (Apflickorna, Play och Simon och ekarna). Inte helt otippat gick priset till Lisa Ohlins storfilm Simon och ekarna .

Allt är tomhet

Öppningsfilmen då? Haussade Avalon med Johannes Brost i högform. Det är mycket flackande blickar utan prat. Det är förtvivlan. Oförmåga att ta beslut. Män utan riktning och mål. Förutom pengar. Allt är tomhet liksom.

Roligaste repliken: ”Båstad är det nya Almedalen. Om Palme levt nu skulle han vara här.” Business and Pleasure and Politics flyter ihop. (Och visst är det gamla proggaren Carl-Johan De Geer som får yttra dessa klokheter.)

Naket om kärleken

Betydligt allvarligare tidigare på eftermiddan när juryn smygstartar med Sara Broos För dig naken. Här möter vi Sveriges kanske största nu levande konstnär, akvarellmålaren Lars Lerin. Han har levt hårt. Missbrukat. Sökt efter kärlek. Nu får vi vara med när Junior från Brasilien kommer till Sverige för första gången.

Och det är verkligen naket, utblottat. Kan man välja att börja älska en annan människa som man egentligen inte känner? Hur pinsamt blir det när man inte kan prata med varandra? Kan man välja att fortsätta älska fast man egentligen inte orkar, fast man blir sjuk av det? Ja kanske. Men oron får att allt ska paja går inte riktigt ur kroppen ens när filmen är slut.

Sara Broos är Lars Lerins guddotter och det finns en ömsinhet i tilltalet. Men visst undrade jag ändå ibland om vi verkligen skulle vara med här, i det mest personliga. Hur förändras kärleken av det delandet?

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor