Till innehållet på sidan
Mikael Larsson

Berlinalen öppnad

Då är vi igång med 62 upplagan av filmfestivalen i Berlin. Jag har förmånen att representera Svenska kyrkan i den ekumeniska juryn.
 
Det var ju här det började för Interfilm. När Ingemar Bergman fick det första priset 1963 med Smultronstället. Nu är vi 3 katoliker och 3 protestanter som ska se ett 40-tal filmer i tre sektioner under 10 dagar. Bli översköljda av ny spännande film.
 

Film är stort här. Politikernas inledningstal är långa och engagerade! Kultur- och mediaministern Bernd Neumann sätter in film i arbetet för frihet och demokrati och det är självklart att den arabiska våren är ett av festivalens fokusområden.

Revolutionen i tjänstefolkets ögon

Logiskt därför med en öppningsfilm om den franska revolutionen, sedd ur hovets tjänstefolks perspektiv. Benoît Jacquots Les Adieux á la Reine är ett kostymdrama med fokus på glamorens baksida. Mer kök och trånga korridorer än stora salar. 

En tid väldigt långt före internet. När luften sjuder av rykten utan att man vet vad som händer. När man inte kan se vad som kommer. Och hovet förvandlas till ett fängelse. Les Adieux á la Reine är en film om makt och lojalitet. Vad är makt? En förbannelse, ett åtagande ell ett privilegium?

Mikael Larsson. Fotograf: Kervin Tran.

På väg ut ur biosalongen frågar en av mina jurykollegor om jag gillade filmen. ”Inte så kul va?”  

Märker att jag studsar inför frågan. Liksom inskolad på Tala film – tala liv. Men visst var det här rätt så kul. Klart mer än en vanlig dag på jobbet.

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *