Börjar dagen i Sénégal. Alain Gomis Aujourd’hui (Tey) ställer frågan om vad man skulle göra om man visste att man bara hade en dag kvar att leva. Satché återvänder hem (från staterna). För att ta förväl.
Det blir inte som han tänkt sig. Vem är jag? Vad blev det? Som tur var är detta inte en pratfilm. Det är i mimiken, tystnaden det händer. Skönt med en film om det vackra, starka afrika. En livsbejakande film om döden!
Prostitution som livsstil
Två av dagens filmer handlar om prostitution. Prostition som livsstil, för att tjäna pengar, för att det i sig blir som en drog, även om man inte drogar. Något som ”vanliga” killar och tjejer gör, både som köpare och säljare. Vi har hört det förr, minst sagt, och jag är nyfiken på om det blir någon ny vinkel denna gång, eller samma gamla voyeurism.
Juliette Binoche i Elles
Juliette Binoche spelar undersökande journalist i Malgoska Szumowskas Elles (Tyskland, Frankrike, Polen). Hon lever ett übertorftigt övremedelklassliv. I en familj som inte alls håller samman. Skriver på en artikel om studentskor som prostituerar sig för att finansiera studierna.
Kärlekens pris?
Det blir djupintervjuer som övergår i vänskap. Som skakar henne själv i grunden. Vad betalar hon för slags pris i sitt äktenskap (laga mat och hålla käft när makens chef kommer på middag)?
Vad är egentligen skillnaden mellan hennes man och de vanliga familjefäder som studentskorna träffar? Mellan henne själv och dessa unga kvinnor? Mellan en kärleksrelation och en affärsuppgörelse? Frågorna är viktiga och det finns gråzoner. Men vi lämnas precis där. Utan svar. Utan hopp om förändring.
Borttappat paradis
Lost in Paradise utspelar sig i Saigon bland unga manliga prostituerade. Här är det gränserna mellan vänskap, kärlek och prostitution som är uppluckrade. Kan man ha en kärleksrelation samtidigt som man säljer sex? Varför är det så svårt att sluta även om möjligheten finns där?
Det finns antydningar till problematiseringar här, men det blir inte mycket mer än så. Soundtracket är fasansfullt sentimentalt. Och en del annat också. Som stadsdårens kärlek till en ankunge. Vilken får representera den trogna kärleken. Som övervinner artgränserna.
Mikael Larsson. Fotograf: Kervin Tran.
Alla gör vi saker vi inte vill ibland. ”Säljer ut oss själva” av lättja eller feghet eller bara för att det råkar bli så. Och alla prostituerade är inte heroinmissbrukare.
Men det visste vi redan. Känner nog inte riktigt att jag fick den där nya vinkeln som jag hade hoppats på.
Mikael Larsson
handläggare för kulturfrågor
Lämna ett svar