Blev så glad för några veckor sedan när jag såg att franska LOL skulle ha premiär. Såg den på BUFF förra året. Inte jätteoriginell, men välgjort om tonåringar och föräldrar som båda brottas med livet och kärleken.
I samma tradition som klassiker som Ebba och Didrik eller Adam och Eva. Fast lite snyggare och lite farligare. Tills jag såg att det vara en amerikansk remake, som totalsågats. Tråkigt!
En katt i Paris. Foto: Folkets bio.
En katt i Paris
Vill man ändå se något franskt med de lite mindre barnen har jag ett färskt dvd-släpp att rekommendera: En katt i Paris av Alain Gagnol av Jean-Loup Felicioli. Animerade katter som springer på hustak i Paris känner vi igen, men det här är nya perspektiv.
Katten Dino lever ett dubbelliv. Huskatt på dagarna, tjuv på nätterna. Naturligtvis får de olika delarna kontakt med varandra. Barnet Zoe kidnappas av några riktigt läskiga gubbar i kostym och slips och sen börjar ett riktigt vindlande äventyr.
En katt i Paris. Foto: Folkets bio.
Utmana med respekt
Det går att göra intelligent barnfilm utan att bli arty! Det går att utmana stereotyper utan att det blir förutsägbart åt andra hållet!
Här är t ex ensamma mamman en hårt jobbande polis, änka, ledsen och trött, stark och uthållig. Och ärkeskurken är inte arab eller kines utan tvärtom ganska lik Göran Persson.
Och vad tyckte expertpanelen? Min 7-åring sa i alla fall att ”det här var verkligen en spännande film!” På riktigt läskig tematik med barn som kidnappas. Men med noll effektsökeri. Man litar på sin publik även om den råkar vara barn.
Jag vet att det händer att man i svaga ögonblick säger ja till Spy kids 4 . Men det finns tack och lov alternativ.
Mikael Larsson
handläggare för kulturfrågor
Kommentera det här inlägget