Grattis Tora Mårtens!
Det blev den svenska regissören Tora Mårtens som vann det stora internationella jurypriset i Leipzig och 90 000 kr med sin dokumentärfilm Colombianos.
Filmen handlar om två colombianska bröder, Fernando och Pablo samt deras mamma Olga. Pablo pluggar till läkare i Colombia och är en ambitiös och pådrivande storebror. Fernando lever ett hårt liv på Stockholms gator och har drogproblem.
Hjälp eller tvång?
Mamma Olga och Pablo bestämmer sig för att lillebror Fernando måste bort från sitt destruktiva och nedbrytande liv i Sverige, och han flyger till Colombia för att under broderns ledning bryta med sitt tidigare liv.
I filmen får vi följa brödernas kamp. Fernando brottas med sitt drogsug och är inte helt övertygad om den hjälp som Pablo och modern tvingar på honom. Starka konflikter uppstår mellan dem.
Många frågor ställs på sin spets i filmen, bl.a. om psykisk integritet. Var går gränsen mellan kärleksfull hjälp och tvång när missbruk ska brytas?
Pablo och moderns vanmakt inför Fernandos drogberoende skildras med nerv. Filmen slutar lyckligt, men vi får inte veta riktigt hur detta har gått till mer än att Fernando träffar en svensk tjej och ett barn föds till världen.
Frågor i ekumeniska juryn
Vi i den ekumeniska juryn engagerades av Tora Mårtens film Colombianos och diskuterade länge denna film. Filmen väckte många frågor hos oss, bland annat varför den process som till slut fick Fernando att byta riktning i sitt liv inte skildrades mer utförligt.
Vi hade också ingående diskussioner om modern Olgas gudstro och hur hon med välsignelser och fraser överlämnade Fernandos liv i Guds händer, ömsom tillitsfullt, ömsom skuldbeläggande.
Tomas Axelson
Diskussionen i den ekumeniska juryn runt filmen kom att handla mycket om hur vi uppfattade ärligheten och trovärdigheten hos protagonisterna, och där vi inte blev överens om hur vi relaterade deras bevekelsegrunder och deras handlingar. En film med många bottnar.
Tomas Axelson,
medlem i den ekumeniska juryn vid den internationella filmfestivalen i Leipzig 2012.
Kommentera det här inlägget