Då börjar vi så smått närma oss Göteborgs filmfestival. 25/1 drar festen igång och håller på till 4/2. För Svenska kyrkans del är det tolfte gången vi delar ut ett pris. Fjolårets vinnare, Patrik Eklunds komedi Flimmer, har ju visats på bio under hösten.
13 filmer är nominerade och det handlar alltså om de svenska långfilmer som har premiär under festivalen. Dokumentärerna dominerar, som de har gjort sedan 2010, med inte mindre 10 nomineringar. Det omtalade svenska dokumentärfilmsundret märks alltså tydligt.
Konsumtionshets
Vad har då filmskaparna bestämt sig för att skildra just i år? Några särskilda teman som återkommer? Ett spår gäller konsumtionssammhället. Maja Borg ställer i Future My Love frågan om vad som krävs av oss, som individer, för att bygga ett hållbart samhälle.
Trettio år efter De kallar oss mods tar Stefan Jarl tempen på det svenska samhällsklimatet i Godheten , en debattfilm om ökande klyfter och direktörsbonusar, där Thommy Berggren gör vissa iscensatta scener.
Linda Västrik ger oss en skildring av livet i en pygméstam vid kongofloden, i De dansande andarnas skog . Ett liv som är hotat av skogsbolagens skövlingar. En film som ställer frågorna kring konsumtionshetsens pris.
Iran och Afghanistan
De internationella utblickarna bland dokumentärfilmerna fortsätter genom Nima Sarvestanis No Burqas behind bars , som skildrar livet i ett afghanskt kvinnofängelse där de flesta kvinnor har flytt från våld. Regissören vann pris för bästa dokumentärfilm på GIFF 2011 med ”Jag var värd 50 lamm”.
Nahid Persson Sarvestani har gjort en serie uppmärksammade filmer om livet för kvinnor i Iran som till exempel ”Prostitution bakom slöjan” och personliga favoriten ”Drottningen och jag” (2009). I år återvänder hon till hemlandet för att göra upp med en av smärtpunkterna i hennes eget liv, avrättningen av brodern i ett fängelse för 30 år sedan, i My Stolen revolution .
Personligt om kärlek och sorg
Det personliga anslaget är centralt för både Maja Borg och Nahid Persson Sarvestani. Hos ytterligare några filmare framstår det som navet i berättandet. I Mia Engbergs Belleville Baby – dyker en gammal pojkvän dyker upp efter 10 år och vill ha hjälp att förstå deras tidigare historia.
Filmen ställer frågor om minnens subjektivitet (ett tema som också fotografen/ kulturstipendiaten Johan Willner undersökt i sviten Boy Stories). Går det att ha en nära relation utan att utnyttja varandra blir det allmängiltiga fråga Engberg ställer.
I Marius Dybwad Brandruds Efter dig är det relation mellan far och dotter, dotter och son som står i fokus. Regissören filmar sin egen mamma när hon tar hand om hennes pappa under hans sista tid i livet. Filmandet gör där också något med relationen mellan Marius och modern.
Sorg i familjen är också temat för Anders Lidéns Sarah & Syleme . Här skildras relationen mellan mor och dotter när 15 åriga Sarah får besked om att hon har elakartad cancer.
Film om film
Ingmar Bergman tillät under sin livstid inte att man satte upp hans filmer på teatern. Efter hans död har dock premiärerna duggat tätt. I Fanny Alexander och Jag bjuder Stig Björkman på en bakomkulisserna film där skådespelare talar om sin relation till Ingmar Bergman och hans verk.
Film av ett helt annat slag handlar det om när Wiktor Ericsson skildrar porrfilmsproducenten Joe Sarnos försök att spela in en sista film The Sarnos – A Life in Dirty Movies.
Bornebusch, Stangertz och August
Men vi hade också tre spelfilmer. Långfilmsdebutanten Johan Lundh har gjort en dramathriller om en kvinnas jakt på sitt ursprung – Den som söker. I rollistan syns bland andra Björn Granath, Ingela Olsson och Josephine Bornebusch.
Teamet bakom uppmärksammade Flickan, regissören Fredrik Edfeldt och manusförfattaren Karin Arrhenius är tillbaka med Faro. Då liksom nu handlar det om en flicka i ett ingenmansland. Göran Stangertz gör här sin sista filmroll som den fängelsedömde pappan som inte kan skiljas från dotter.
William Olssons Förtroligheten har också en flicka i centrum. Här vänds livet i förorten upp och ner efter en flicka hävdat att en man klättrat in i hennes rum på natten. Alba August gör här sin långfilmsdebut.
Juryn
Det blir i år följande tre personer som får äran att kora årets vinnare:
Monika Thunbäck-Hanson är filmkritiker och mångårig medarbetare i Göteborgs-Posten. Dessutom hedersdoktor i film vid Göteborgs Universitet.
Susanne Wigorts Yngvesson är återkommande skribent här, i Kyrkans tidning och Svenska Dagbladet och representerade Svenska kyrkan i den ekumeniska juryn i Venedig 2010. Till vardags finns hon på Teologiska högskolan i Stockholm som forskare och lärare i etik och mänskliga rättigheter.
Mikael Ringlander är präst och projektledare för Kultursamverkan i Göteborg. Tidigare pressfotograf (och fortfarande ganska aktiv skulle jag säga). Initiativtagare till filmpriset och juryns ordförande sedan 2002.
Mikael Larsson
lektor i bibelvetenskap, Uppsala universitet,
handläggare för kulturfrågor i Svenska kyrkan, 2007-2012
Kommentera det här inlägget