Foto: M. Ringlander
Mikael Ringlander delar med sig av sina intryck från utdelningen av Angelospriset och torsdagens frågestund.
Det var en upplevelse att få vara med när priset delades ut igår kväll, i den största salongen på Biopalatset, att få vara med när Leo Palmestål, Jennifer Jerez och Anders Rundberg tog emot priset av biskop Per Eckerdal. Den fullsatta salongen jublade när biskopen kom upp på scen, den bjöd på ännu mer jubel när han förkunnade att filmen Jag är fan en panter fått Angelospriset. När biskopen berättade prissumman hördes applåder och glada tillrop.
När jag kom till andra visningen idag möttes jag av en strålande glad Anders. – Tack för i går, detta är underbart, nästan overkligt, sade han.
Vi hann tala lite om arbetet med filmen innan det var dags för frågestund. Teamet har filmat i 2,5 år så de hade många tusen timmar som sedan skulle klippas ned till 1,5 timmes film. De var noga med att visa filmen för och förmedla sina tankar till Pantrarna innan slutversionen av filmen. En scen fick de klippa bort, det var enligt Anders en av de starkaste; en begravningsscen som de anhöriga inte önskade ha med i filmen.
Även den andra visningen av Jag är fan en panter var fullsatt. I publiken satt många unga människor, men även äldre. De applåderade länge eefyer filmen slut och de flesta stannade kvar för att vara med på frågestunden. En av frågorna var om de fått något ekonomiskt stöd för att kunna göra filmen.
– Vi har inte fått något stöd innan, men igår fick vi Svenska kyrkans filmpris på 50.000kr svarar Anders Rundberg, och publiken applåderar en lång stund.
För visst är det så att 50.000kr inte är mycket pengar i filmsammanhang, men här idag ser och förstår jag att för dessa tre är det av stor betydelse. Det känns gott att få vara med och dela ut Angelos -Svenska kyrkans filmpris.
Mikael Ringlander
Präst & Projektledare
Kultursamverkan Svenska kyrkan