Med lite trix och fix kunde Svenska kyrkan närvara vid den brittiska premiärvisningen av Leave to Remain, vinnaren av Svenska kyrkans ungdomfilmpris vid årets BUFF. Jessica Johansson skriver för Kyrkobladet Svenska kyrkan i Londons tidning. Här rapporterar hon för filmbloggens räkning direkt från East End Film Festival, där filmen visades dagen före midsommarafton.
Jag och en vän såg Bruce Goodisons film Leave to Remain under East End Film Festival i London. Vi är båda londonsvenskar sedan snart två år tillbaka.
Leave to Remain handlar om en grupp ensamkommande flyktingungdomar i Londons East End, deras försök att skapa ett nytt liv och att få uppehållstillstånd. Ungdomar från olika kulturer och delar av världen buntas ihop i samma förberedelseklass.
Flera scener i filmen visar ungdomarnas möten med byråkrati. Ofta sker kommunikationen genom en tolk, och de möts alltid av en anklagande ton. Eftersom jag flyttade till Frankrike som nittonåring nästan helt utan franskakunskaper kan jag relatera till att skriva på papper jag inte förstår och att inte hänga med under viktiga samtal. Jag flyttade bara ”för skojs skull”, och det tog ändå väldigt mycket kraft. Jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara att fly till ett nytt land som en traumatiserad femtonåring, utan någon möjlighet att kontakta sin familj, och med hela systemet emot sig.
Den sympatiska läraren och fosterpappan spelas av den etablerade brittiska skådespelaren Toby Jones (känd från Tinker, Tailor, Soldier, Spy). De andra skådespelarna saknade erfarenhet, och arbetade fram sina fantastiskt trovärdiga karaktärer i tillsammans med regissören.
Handlingen är mycket mer dynamiskt än vad som framgår i trailern. Jag kan känna att filmer om tunga ämnen tenderar att inte ha en spännande twist i handlingen. Trots att de kan vara hur engagerande och välgjorda som helst vet man i princip vad man kommer se redan innan man sitter i biosalen. Man går därifrån rörd men inte överraskad. Leave to Remain däremot visar inte bara upp flera otroligt gripande livshistorier. Det finns något under ytan som höjer spänningen under filmen.
Leave to Remain är en fin historia om gemenskap i ensamheten, som blandar högt och lågt med en stark känsla av realism. Ingenting förskönas, och inget är tabu.
Både jag och vännen jag såg filmen med kunde känna igen filmens karaktärer i människor ur våra vardagsliv här i London. Samtidigt började vi prata om förberedelseklasserna som fanns när vi gick i skolan hemma i Sverige. Vi är båda väldigt öppna och relativt fördomsfria, men jag tror att Leave to Remain förnyade perspektiv och förståelse för oss.
Leave to Remain belönades med Svenska Kyrkans Ungdomspris tidigare i år, ett otroligt bra val enligt mig. Det behövs fler filmer som den här i dagens politiska klimat. Filmen är, som sagt, inte bara insiktsfull utan dessutom bra underhållning. Jag hoppas att så många som möjligt ser den.
Jessica Johansson, London
Lämna ett svar