Till innehållet på sidan

Filmblogg

Livsfrågor på vita duken

  • Mikael Larsson

    Efter Bergman 2012

    Svenska kyrkan är medarrangörer till manuspriset Efter Bergman som delas ut under Bergmanveckan på Fårö i slutet av juni. Tomas Axelson representerar Svenska kyrkan i juryn.

  • Mikael Larsson

    Hungerspelen – farligt med för mycket hopp?

    Hungerspelen är en dystopisk framtidsskildring om barn som gladiatorer.Filmen ställer frågor som varför de förtryckta är solidariska mot systemet och hur hoppet kan bli ett instrument för förändring?

  • Mikael Larsson

    Biskop med skottsäker väst

    Love free or die är en dokumentär om den anglikanska biskopen Gene Robinson. Om när kärleken till Gud ställs mot kärleken till en livskamrat.

  • Mikael Larsson

    Med kameran som vapen

    Susanne Wigorts Yngvesson går på jubilerande filmfestival i Falun om "Det öppna samhället". Det handlar om äktenskapliga maktstrukturer (Nader och Simin), idealiserad utsatthet (Snön på Kilimanjaro) och kameran som vapen (Armadillo).

  • Mikael Larsson

    Melancholia i Gamla Enskede

    Triangelkyrkan i Gamla Enskede visar Melancholia på söndag kl 15.

  • Mikael Larsson

    Krig, migration och facebook i Falun

    På torsdag börjar den tionde upplagan av Existentiell filmfestival i Falun, i år med temat "Det öppna samhället - gränser, konfrontation, anpassning".

  • Mikael Larsson

    Kärlek som motståndsrörelse

    Sara Blom ser två dokumentärer om kärlek där parterna verkligen får kämpa: Mette Aakerholm Gardells Ingen man i sikte om lesbisk kärlek samt Gabriella Biers Love during wartime om ett palestinskt-israeliskt par.

  • Beatrice Lönnqvist

    Tomboy – en film om identitet

    Franska Tomboy är en stark film om att vara pojke och flicka, användbar i konfirmand- och ungdomsgrupper tycker Beatrice Lönnqvist, Stockholm.

  • Mikael Larsson

    Kvällens premiärer

    Sara Broos dokumentär Naken för dig och kostymdramat A Royal Affair har biopremiär ikväll.

  • Mikael Larsson

    The passion revisited

    Mel Gibsons The Passion of the Christ är ett fenomen lika mycket som en film. Går det att se något annat än objektiv försoningslära och obskyra sektreferenser? Fungerar det att se den som en film och inte som ett politiskt manifest?