Redan efter f\u00f6rsta filmen p\u00e5 tisdagen, den ganska udda 17 Filles<\/em>, <\/em>var diskussionerna ig\u00e5ng i juryn. Likt den f\u00f6rsta dagen i skolan n\u00e4r man skulle tr\u00e4ffa sina nya klasskompisar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e5 b\u00f6rjade vi f\u00f6rsiktigt k\u00e4nna av varandra och v\u00e5ra tankar. Detta b\u00e5dade gott!\u00a0<\/p>\n 17 Filles<\/em> gjorde ett mycket starkt intryck p\u00e5 oss alla och satte ocks\u00e5 parametrarna som skulle pr\u00e4gla de \u00f6vriga filmerna p\u00e5 festivalen – ett tydligt universellt tema av vuxnas fr\u00e5nvaro i en primitiv och brutal barnv\u00e4rld. Att dessutom f\u00e5 se alla filmerna med ett g\u00e4ng ungdomar gjorde de h\u00e4r filmupplevelserna extra genuina!<\/p>\n Film som m\u00f6tesplats<\/strong><\/p>\n De tv\u00e5 f\u00f6ljande dagarna blev tuffa med minst tre filmer per dag. Vi i juryn gjorde aldrig en speciell strategi \u00f6ver hur vi skulle diskutera filmerna, det fl\u00f6t p\u00e5 fantastiskt bra av sig sj\u00e4lvt.\u00a0<\/p>\n Det \u00e4r ju precis i s\u00e5dana h\u00e4r situationer som film visar sitt b\u00e4sta ansikte och kanske just d\u00e4rf\u00f6r jag \u00e4lskar filmen som kommunikationsmedel. Hur effektivt filmen som m\u00f6tesplats kan f\u00e5 m\u00e4nniskor att snabbt och enkelt ta del av varandras liv och erfarenheter som annars hade varit sv\u00e5rtillg\u00e4ngligt.<\/p>\n Varje film \u00f6ppnade upp f\u00f6r en ny intressant diskussion som inte s\u00e4llan anspelade p\u00e5 oss sj\u00e4lva, v\u00e5r egen barndom, v\u00e5ra egna minnen. Mycket sv\u00e5rt att inte bli personlig i v\u00e5rt lilla forum av oss tre \u00f6ver middagar, snabba fikor mellan visningarna och oh\u00e4lsosamt mycket starkt kaffe (mest jag L.)\u00a0<\/p>\n Varje film vred och v\u00e4ndes p\u00e5, tolkades och dissekerades f\u00f6r att sedan v\u00e4ndas ut och in p\u00e5 igen. Vad menade regiss\u00f6ren med den bilden? Varf\u00f6r s\u00e5 den karakt\u00e4ren s\u00e5? Vad var det som gjorde att jag p\u00e5verkades? Varf\u00f6r k\u00e4ndes den h\u00e4r filmen oj\u00e4mn? K\u00e4ndes sk\u00e5despelarna trov\u00e4rdiga? Manus?\u00a0<\/p>\n Beslutet<\/strong><\/p>\n Sista dagens visningar levererade tre tunga filmer: belgiska Les Geants<\/em>, danska Rebounce <\/em>och norska Kompani Orheim<\/em> som alla var v\u00e4rdiga en vinst fast p\u00e5 olika s\u00e4tt. Nu flimrade v\u00e5ra hj\u00e4rnor av bilder och repliker fr\u00e5n de sammanlagt \u00e5tta filmer vi nu sett under tre dagar.<\/p>\n Hur skulle vi kunna enas om ett gemensamt beslut som ocks\u00e5 representerade prisets kriterier? Efter en v\u00e4lbeh\u00f6vlig paus och utrustade med grymt starkt kaffe (nu alla J) sattes v\u00e5r kanske viktigaste diskussion ig\u00e5ng!<\/p>\n Nu var det ocks\u00e5 dags att f\u00e5 Eriks kommentarer om filmerna han sett hemma. Sent p\u00e5 torsdagskv\u00e4llen stod det klart att det blev det den belgiska filmen Les G\u00e9ants<\/em> som stulit v\u00e5ra hj\u00e4rtan med sin blandning av tragisk komik och smittande \u00e4ventyrlusta.\u00a0<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/film\/files\/2012\/03\/Alexandra-Therese-Keining-150x150.jpg\")
<\/a>