Under Existentiell filmfestival i Falun m\u00f6ter vi barnsoldater i flera olika skepnader, inte bara den d\u00e4r trasiga svarta drogade tolv\u00e5ringen med tom blick. I \u201dDet vita bandet\u201d finns Klara, ledare f\u00f6r byn barn och kanske den som ligger bakom de ohyggliga h\u00e4ndelser som drabbar byn.<\/p>\n
Barnen i filmen uppvisar samma blanka ansikten och tomma blick som barnsoldaterna i Afrika. Barnen i \u201dDet vita bandet\u201d \u00e4r pr\u00e4glade av det som Alice Miller kallade \u201dden svarta pedagogiken\u201d. Den bygger p\u00e5 fysisk aga, utfrysning och skam. I filmen \u00e4r det byn pr\u00e4st, Klaras pappa, som tuktar sin stora barnskara p\u00e5 det s\u00e4ttet. I Herrens och k\u00e4rlekens namn f\u00f6rst\u00e5s, men med konsekvenser som bara \u00e4r av ondo.<\/p>\n
Barnsynen i kristen fostran<\/strong><\/p>\n Samtalet efter visningen av \u201dDet vita bandet\u201d leddes av regiss\u00f6ren Suzanne Osten och barnl\u00e4karen Lars H Gustafsson. Inte ov\u00e4ntat blev det festivalens b\u00e4sta samtal, \u00e5tminstone av de jag deltog i. Lars H Gustafssons funderade inledningsvis kring hur \u201dkristen uppfostran\u201d kom att associeras med den svarta pedagogiken.<\/p>\n I andra religioner fanns f\u00f6rest\u00e4llningar om barn som gudomliga och heliga. De skulle d\u00e4rf\u00f6r skyddas fr\u00e5n allt ont. Det var tabu att sl\u00e5 ett barn f\u00f6r d\u00e5 slog man ut det budskap fr\u00e5n Gud som barnet bar till sina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n Men den kristna v\u00e4rlden valde ett annat s\u00e4tt att se p\u00e5 barnet d\u00e4r arvssynden stod i fokus och barnet beh\u00f6vde formas och tuktas med str\u00e4nghet. Hur kunde det bli s\u00e5 undrade Lars H Gustafsson men den diskussionen kom tyv\u00e4rr inte ig\u00e5ng. \u00a0Det verkade vara en fr\u00e5ga som eventuella teologer och pr\u00e4ster i publiken inte ville rota i. Filmkritikern Fredrik Sahlin uttryckte n\u00e4r samtalstiden n\u00e4stan var slut att han tyckte att kyrkan kom f\u00f6r lindrigt undan.<\/p>\n Nyckelscen om korsf\u00e4st f\u00e5gel<\/strong><\/p>\n \u00a0Det finns en nyckelscen i \u201dDet vita bandet\u201d som diskuterades l\u00e4nge. Filmen utspelar sig strax innan f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets utbrott, i en liten by p\u00e5 landet. Of\u00f6rklarliga olyckor sker och ingen vet vem som ligger bakom.<\/p>\n I byn finns en given hierarki. Doktorn, pr\u00e4sten och gods\u00e4garen st\u00e5r \u00f6verst, m\u00e4nnen st\u00e5r alltid \u00f6ver kvinnorna, barnen skall tuktas. H\u00e4r f\u00f6rekommer st\u00e4ndiga \u00f6vergrepp; fysiskt v\u00e5ld, sexuella \u00f6vergrepp, kr\u00e4nkningar. Det \u00e4r m\u00e4nnen med makt som uts\u00e4tter sina kvinnor och barn.<\/p>\n I slutet av filmen anar vi att det \u00e4r barnen, med pr\u00e4stens dotter Klara i spetsen, som ligger bakom de m\u00e4rkliga olyckorna. Vi har ocks\u00e5 f\u00e5tt se att det \u00e4r hon som klipper huvudet av pr\u00e4stens burf\u00e5gel och l\u00e4mnar den, som korsf\u00e4st, p\u00e5 hans skrivbord. Kort d\u00e4refter ska hon ta nattvarden f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Pr\u00e4sten ger var och en av de blivande konfirmanderna av vinet. N\u00e4r han kommer till Klara tvekar han l\u00e4nge. Ett \u00f6gonblick tror vi att han inte t\u00e4nker ge henne av vinet, men till slut g\u00f6r han det.<\/p>\n Under samtalen diskuterades den h\u00e4r scenen flitigt. Det kom upp flera tolkningar men den mest intressanta var den att Klara nu blev konfirmerad, inte av Gud men av sin far som insett att det \u00e4r hon som d\u00f6dad f\u00e5geln.<\/p>\n Hon best\u00e5tt provet som ung barnsoldat, hon hade visat sig v\u00e4rdig att i Jesu namn kunna ut\u00f6va det v\u00e5ld som kr\u00e4vs f\u00f6r att ge den som beh\u00f6ver en \u201dkristen uppfostran\u201d och d\u00e4rmed blivit en p\u00e5litlig f\u00f6rvaltare av samh\u00e4llsordningen.<\/p>\n Flickan som r\u00e4ddar familjen<\/strong><\/p>\n Den unga flickan Ree i \u201dWinters bone\u201d g\u00f6r sin resa i en milj\u00f6 d\u00e4r den enda v\u00e4gen ut \u00e4r att ta v\u00e4rvning och bli kanonmat i Irak eller Afghanistan. Men sin egentliga v\u00e4rnplikt g\u00f6r hon hemma i sitt white trash-land (storslagen med utfattig Missourisk landsbygd) n\u00e4r hon f\u00f6r att r\u00e4dda sin familjs g\u00e5rd fr\u00e5n utm\u00e4tning, utmanar den f\u00f6rsvunne pappans kriminella v\u00e4nner. Hon beh\u00f6ver deras hj\u00e4lp och hon f\u00e5r den s\u00e5 sm\u00e5ningom, n\u00e4r hon visat sig vara v\u00e4rdig.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/film\/files\/2011\/04\/Ylva-Liljeholm-150x150.jpg\")
<\/a><\/p>\n