Vad är viktigast?

Fredrik funderar om Fotbolls-VM i juli 2026

Det är fotbolls-VM när det här skrivs. Spännande för den som gillar fotboll och även den som inte är speciellt idrottsintresserad märker att det spelas fotboll. Som alltid vid stora mästerskap så aktualiseras frågan om politikens plats i idrotten. Å ena sidan så nämns idén om idrottens syskonskap som förenar människor och folkslag och står över alla ideologiska skillnader, det brukar höras allra mest när det är OS. Å andra sidan blir samhällsfrågorna och de globala konflikterna påtagliga när människor och folkslag möts vid samma arrangemang. Inför mästerskapen kan det handla om att ”städa bort” hemlösa eller utnyttja gästarbetare, och under arrangemangen såna frågor som blir aktuella när fotbollsspelare, domare och supportrar från Iran ska resa till USA under pågående krig.

Genom åren så har det varit en variation av händelser på temat politik och idrott. Emma Green hade regnbågsmålade naglar vid fridrotts-VM 2013 i Moskva, John Carlos lyfte en svart handske för Black power vid prisutdelningen vid OS i Mexico 1968 och det finns många fler exempel. Kritikerna blir rasande och sympatisörerna jublar. Det verkar inte finnas nåt enkelt svar på om politik och samhällsfrågor har någon plats i idrotten.

Samma fråga finns när det kommer till religion och politik. Kritikerna säger att kyrkan inte har nåt med politik att göra. Och den som tänker tvärtom menar att om man ska konsekvenserna av kristen tro på allvar så måste agera i samhällsfrågor som inte sällan får politiska frågetecken. Och precis som i idrotten så finns det inget enkelt svar på om politik och religion.

Jag funderar om det inte ändå ytterst handlar om prioriteringar. Vad prioriterar vi som det viktigaste? Om alla människors okränkbara värde är det viktigaste så blir det ganska enkelt att måla naglarna i regnbågsfärger eller lyfta näven för färgades rättigheter. Kanske kan man se det så att politiken och samhällsengagemanget är självklart, och att idrott och religion hör ihop, för nog är det är en stark predikan när någon tar ställning för det som man tror på och låter det bli det viktigaste. Så funderar jag.