Vi passar till varandra, ger en liten nick som instruktion, en gest, kanske en diskret viskning. Att medverka i liturgin i domkyrkan i Lund är stort. Inte bara för att den mäktiga katedralen känns ännu mäktigare, utan för samspelets skull. Lagandan.
– Nöjet ligger helt på det uppträdandes sida, brukade en del av mina gamla prästkollegor säga förr.
Fast jag, som för det mesta utövar lyssnar, meditations – och sångämbetet i kyrkbänken, håller inte med. Tycker nästan det är lite cyniskt sagt. Men det är annorlunda. Att delta i en gudstjänst som ”vanlig” gudstjänstfirare” ger rymd åt tankar och egna reflektionen. Det ger en djup vila samtidigt som man deltar i liturgins olika moment. När man varit framme och tagit emot bröd och vin kan man slinka förbi bönehörnan och tända ett ljus för alla man bär med sig i hjärtat. Det är långt ifrån passivt. Jag älskar det. Det som skiljer söndagen från andra dagar.
Men att medverka som liturg eller assisterande höjer adrenalinnivån en bit. Åtminstone om man som jag inte gör det så ofta. Man tvingas bli lyhörd för de andra som är på hemmaplan. Och de tar hand om gästspelaren och ser till att hon hamnar rätt.
Har ibland tänkt att man är mer nervös när det är många som delar ansvaret för liturgin. Lättare att komma fel än om man har hand om det hela. Har dessutom varit lite kritisk mot det som ibland framstår som hovliturgi. Måste vi vara så många som svassar runt altaret. Kanske hade vi gjort bättre nytta hos en medmänniska?
Samtalet om proportioner och om anställdas arbetsuppgifter måste alltid föras. Men att delta i liturgin med vigda och ovigda, där de flesta av oss är med som volontärer, skapar samhörighet och en djup gemenskap. Sensitivitetskravet skapar laganda där det finns utrymmer för humor och mycket mänsklighet. Mitt i den gudomliga liturgin, leken inför Guds ansikte.
Lek och liturgi
Kommentarer
2 svar till ”Lek och liturgi”
-
En liten tanke – vad händer om det blir ”fel” på något ställe?
Kanske det är just den lilla glipan som öppnar för det mänskliga och som även ger Gud utrymme att agera?Och när vi är många som på olika sätt agerar i gudstjänsten (utöver det ”vanliga” gudstjänstfirandet) så skapas en massa kontaktpunkter. Då får Gud möjligheten att verka genom många olika människor – då händer det något.
-
Håller med om att det ofta är de små misstagen som gör det hela mer mänskligt. Därför behöver vi inte vara så rädda utan kan känna oss fria och glada. Det värsta är när det blir uppstyltat och alla är rädda för att det ska bli fel och sneglar åt alla sidor. Precis som i vanliga livet…
Kommentera det här inlägget