Som ett klockspel hör jag dig, heliga treeinghet…Från orgeln hörs just ett klockspel. När Thomas Willstedt spelar preludiet till denna lilla fina psalmvisa klingar det. Späda toner dansar och stiger under de romanska valven. Glittrar och faller som vattendroppar i solen. I postludiet mullrar hela orgeln istället av dova toner. Och jag tänker som så ofta på hur Martin Luther talar om musiken som något som tränger in i kroppen och förändrar. För honom är det Guds tilltal. Tröst mitt i förtvivlan. Musiken famnar leken och det glitrande solljuset. Men också våndan och nattens ensamhet. Den förmedlar det som inte alltid kan sägas med ord. Närvaro här och nu.
Kommentera det här inlägget