Mors dag- en kommersiell grej eller ett tillfälle att visa uppskattning? Både och naturligtvis. Som så mycket!
I almanackan står både Mors dag och Bönsöndagen. Och jag tänker på alla mammor som ber för sina barn, som önskar att de kan hjälpa dem i livet. Att mata, trösta, tvätta, krama, natta och modra ett litet barn är underbart, men också något varje förälder blir dödstrött av. Vaknätter, passning, oro … Men de varma kramarna ger ny erergi. Ögon som lyser av glädje och förväntan gentemot mamma eller pappa.
Det stora barnet som är utfluget och klarar sig självt, och ändå… Vars bekymmer och glädje så många mammor och pappor delar, även när det gäller ”stora barn”. Vanmakten över det man inte kan göra. Som blir till bön, förbön, tack för att detta, dessa barn finns. Och Gode Gud hjälp! Om vart annat. Hela tiden, hela livet…
Ibland känns det som att det är det svåraste som finns att vara förälder . Ofta en nåd. Liv. I överflöd. Det här året tänker jag inte bara på hur det är att ha barn eller på alla som ville ha barn men inte fick några, utan också på alla de mödrar i Bosnien som sörjer sina söner. Gripandet av Ratko Mladic kan i bästa fall ge en känsla av upprättelse, att rättvisa skipas. Men det kan inte ta bort sorgen, förlusten över att den som var deras framtid tagits ifrån dem.
Modra är ett bra ord för den omsorg vi kan ge åt varandra och åt varandras barn. När jag bodde i USA, talade man ofta om att modra. En del av mina vänner vid universitetet som hade valt att inte ha barn talade om sina doktorander som en sorts barn som de modrade. Tror det är en fin idé. Modrande behövs oavsett om man har barn eller inte. Till om med mammor behöver nog ibland bli modrade, få lite omsorg och uppskattning. Inte bara en dag om året, men kanske är det ett bra tillfälle.
Kommentera det här inlägget