Vi passar till varandra, ger en liten nick som instruktion, en gest, kanske en diskret viskning. Att medverka i liturgin i domkyrkan i\u00a0Lund\u00a0\u00e4r stort. Inte bara f\u00f6r att den m\u00e4ktiga katedralen k\u00e4nns \u00e4nnu m\u00e4ktigare, utan f\u00f6r samspelets skull. Lagandan.
\n– N\u00f6jet ligger helt p\u00e5 det upptr\u00e4dandes sida, brukade en del av mina gamla pr\u00e4stkollegor s\u00e4ga f\u00f6rr.
\nFast jag, som f\u00f6r det mesta ut\u00f6var lyssnar, meditations – och s\u00e5ng\u00e4mbetet i kyrkb\u00e4nken, h\u00e5ller inte med. Tycker n\u00e4stan det \u00e4r lite cyniskt sagt. Men det \u00e4r annorlunda. Att delta i en gudstj\u00e4nst som \u201dvanlig\u201d gudstj\u00e4nstfirare\u201d ger rymd \u00e5t tankar och egna reflektionen. Det ger en djup vila samtidigt som man deltar i liturgins olika moment. N\u00e4r man varit framme och tagit emot br\u00f6d och vin kan man slinka f\u00f6rbi b\u00f6neh\u00f6rnan och t\u00e4nda ett ljus f\u00f6r alla man b\u00e4r med sig i hj\u00e4rtat. Det \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n passivt. Jag \u00e4lskar det. Det som skiljer s\u00f6ndagen fr\u00e5n andra dagar.
\nMen att medverka som liturg eller assisterande h\u00f6jer adrenalinniv\u00e5n en bit. \u00c5tminstone om man som jag inte g\u00f6r det s\u00e5 ofta. Man tvingas bli lyh\u00f6rd f\u00f6r de andra som \u00e4r p\u00e5 hemmaplan. Och de tar hand om g\u00e4stspelaren och ser till att hon hamnar r\u00e4tt.
\nHar ibland t\u00e4nkt att man \u00e4r mer nerv\u00f6s n\u00e4r det \u00e4r m\u00e5nga som delar ansvaret f\u00f6r liturgin. L\u00e4ttare att komma fel \u00e4n om man har hand om det hela. Har dessutom varit lite kritisk mot det som ibland framst\u00e5r som hovliturgi. M\u00e5ste vi vara s\u00e5 m\u00e5nga som svassar runt altaret. Kanske hade vi gjort b\u00e4ttre nytta hos en medm\u00e4nniska?
\nSamtalet om proportioner och om anst\u00e4lldas arbetsuppgifter m\u00e5ste alltid f\u00f6ras. Men att delta i liturgin med vigda och ovigda, d\u00e4r de flesta av oss \u00e4r med som volont\u00e4rer, skapar samh\u00f6righet och en djup gemenskap. Sensitivitetskravet skapar laganda d\u00e4r det finns utrymmer f\u00f6r humor och mycket m\u00e4nsklighet. Mitt i den gudomliga liturgin, leken inf\u00f6r Guds ansikte.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi passar till varandra, ger en liten nick som instruktion, en gest, kanske en diskret viskning. Att medverka i liturgin i domkyrkan i\u00a0Lund\u00a0\u00e4r stort. Inte bara f\u00f6r att den m\u00e4ktiga katedralen k\u00e4nns \u00e4nnu m\u00e4ktigare, utan f\u00f6r samspelets skull. Lagandan. – N\u00f6jet ligger helt p\u00e5 det upptr\u00e4dandes sida, brukade en del av mina gamla pr\u00e4stkollegor s\u00e4ga […]<\/p>\n","protected":false},"author":63,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-295","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n