V\u00e5rt lilla barn dog n\u00e4r vattnet gick. Navelstr\u00e4ngen l\u00e5g just d\u00e5 framf\u00f6r huvudet och kl\u00e4mdes \u00e5t mellan mitt b\u00e4ckenben och hans skallben. Han dog inom n\u00e5gon minut.<\/p>\n
Har hj\u00e4rtat slutat sl\u00e5? \u00e4r min ber\u00e4ttelse om v\u00e5rt f\u00f6rsta barn. Om gl\u00e4djen att v\u00e4nta honom och sm\u00e4rtan \u00f6ver att f\u00f6rlora honom.\u00a0 Som f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga blev skrivandet ett s\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 vad som hade h\u00e4nt och vad det gjorde med mig, och oss.<\/p>\n
Ganska tidigt visste jag att jag ville gestalta ber\u00e4ttelsen om v\u00e5rt barn p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Jag har skisser hemma p\u00e5 betongskulpturer. Jag visste precis var jag ville att de skulle st\u00e5 och vilken musik som skulle str\u00f6mma ur h\u00f6gtalare. Men de blev aldrig gjorda.<\/p>\n
Men s\u00e5 var det mina texter. \u00d6ver en sopptallrik p\u00e5 ett tr\u00e5ngt lunchhak fr\u00e5gade jag min v\u00e4n musikern Helena Andersson Bromander om hon ville skriva musik till mina texter. Hon sa ja. D\u00e5 blev jag livr\u00e4dd. Vad hade jag gjort? Jag kunde inte f\u00f6rm\u00e5 mig att g\u00e5 igenom dikterna, e-posten till v\u00e4nner och familj, dagboksanteckningarna och brev till jobbet, skatteverket och f\u00f6rs\u00e4kringskassan p\u00e5 flera m\u00e5nader.\u00a0 Jag kunde inte sortera. Var det h\u00e4r ens n\u00e5got att ha?<\/p>\n
Det gick s\u00e4kert ett \u00e5r innan Helena f\u00f6rsynt fr\u00e5gade. \u201dDu ville ge mig dina texter …?\u201d\u00a0 Och hon ville tr\u00e4ffas. Bara f\u00f6r att prata om texterna. Vi b\u00f6rjade g\u00e5 l\u00e5nga promenader. \u00a0Slirade p\u00e5 bl\u00f6ta h\u00f6stl\u00f6v, virade in oss i tjocka halsdukar n\u00e4r januarikylan bet i kinderna. V\u00e4rmde oss med hett te och arabiskt kaffe. Till slut kom ett mejl: \u201d\u00c4r du redo att skicka texterna nu?\u201d<\/p>\n
D\u00e5 fick hon alltihop. Osorterat. Hon fastnade ibland f\u00f6r bara en mening, ibland f\u00f6r en dikt eller ett helt stycke ur ett brev. Hon b\u00f6rjade nynna p\u00e5 melodier som hon spelade upp f\u00f6r mig.<\/p>\n
N\u00e4r jag satt d\u00e4r med s\u00e5ngerna blev det tydligt att det beh\u00f6vdes en ber\u00e4ttare f\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen skulle bindas ihop och g\u00e5 att f\u00f6rst\u00e5. Ber\u00e4ttaren \u00e4r jag, ber\u00e4ttelsen tar sin b\u00f6rjan den morgon jag och Amir l\u00e4ser av ett positivt graviditetstest till den dag d\u00e5 vi ett och ett halvt \u00e5r senare kan konstatera att gl\u00e4djen \u00f6ver att ha upplevt honom \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n sorgen \u00f6ver att ha f\u00f6rlorat honom.<\/p>\n
Varf\u00f6r vill jag ber\u00e4tta den h\u00e4r historien? Jag har inget givet svar. Jag hoppas s\u00e5 klart att den kan f\u00e5 betyda n\u00e5got f\u00f6r andra som sj\u00e4lva f\u00f6rlorat barn, eller \u00e4r anh\u00f6riga. Kanske kan den leda till \u00f6kad insikt f\u00f6r yrkesgrupper som i sin professionella roll st\u00e4lls inf\u00f6r att barn d\u00f6r. Men det \u00e4r inte d\u00e4rf\u00f6r jag vill ber\u00e4tta. Jag tror egentligen att jag bara vill f\u00e5 ber\u00e4ttelsen ur kroppen.<\/p>\n
\/Magdalena<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
V\u00e5rt lilla barn dog n\u00e4r vattnet gick. Navelstr\u00e4ngen l\u00e5g just d\u00e5 framf\u00f6r huvudet och kl\u00e4mdes \u00e5t mellan mitt b\u00e4ckenben och hans skallben. Han dog inom n\u00e5gon minut. Har hj\u00e4rtat slutat sl\u00e5? \u00e4r min ber\u00e4ttelse om v\u00e5rt f\u00f6rsta barn. Om gl\u00e4djen att v\u00e4nta honom och sm\u00e4rtan \u00f6ver att f\u00f6rlora honom.\u00a0 Som f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga blev skrivandet […]<\/p>\n","protected":false},"author":281,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-298","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"yoast_head":"\n