Jag skulle ha varit f\u00f6r\u00e4ldraledig hela v\u00e5ren och hade bokat en resa \u00a0f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 farmor och farfar i Amirs hemland. Vi reste i alla fall och v\u00e4rmde oss av deras k\u00e4rlek och omsorg. I bagaget hem hade vi med oss en sten till graven:<\/p>\n
” I utkanten av stan ligger stenhuggerierna p\u00e5 rad. Vi \u00e5kte dit och gick f\u00f6rst hela gatan och sneglade i \u00f6gonvr\u00e5n p\u00e5 stenhuggarna och stenarna. I slutet av gatan ligger en begravningsplats. Vi gick in d\u00e4r en stund. Jag minns det vita ljuset. Het sol \u00f6ver vita stenar. Vid ing\u00e5ngen ett enormt tr\u00e4d vid en stenarkad som s\u00e5g ut som en l\u00e4mning fr\u00e5n romarna\u00a0och en dricksfont\u00e4n med porlande vatten i skuggan.<\/p>\n
Vi har en tyst \u00f6verenskommelse n\u00e4r det g\u00e4ller Isac: vi vill g\u00f6ra s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt sj\u00e4lva. Vi har inte uttalat det, men jag vet att det \u00e4r s\u00e5. Samtidigt \u00e4r det obeskrivligt anstr\u00e4ngande f\u00f6r oss att ta i de praktiska uppgifterna. En inre konflikt att \u00e5 ena sidan vilja g\u00f6ra klart och g\u00f6ra det b\u00e4sta vi kan f\u00f6r v\u00e5rt d\u00f6da barn, och \u00e5 andra sidan inte vilja befatta oss med detta \u00f6ver huvud taget.<\/p>\n
Men nu stod vi d\u00e4r framf\u00f6r de \u00f6ppna stenhuggerierna. Vi blev s\u00e5 v\u00e4l bem\u00f6tta. Skickliga yrkesm\u00e4n som visade oss stenar, olika s\u00e4tt att g\u00f6ra inskriptionen och typsnitt att v\u00e4lja p\u00e5. Vi ville ha en den varma, n\u00e4stan gula stenen. Kanske \u00e4r det sandsten? Vi vet inte. Vi diskuterade s\u00e4kert en timma. N\u00e4r det kom till att best\u00e4mma vad det skulle st\u00e5 p\u00e5 stenen kunde vi \u00e4nd\u00e5 inte besluta oss. Vi bad om att f\u00e5 komma tillbaka efter en stund.<\/p>\n
Vi gick till ber\u00e4ttarkaf\u00e9et d\u00e4r historierna v\u00e4vs p\u00e5 kv\u00e4llarna f\u00f6r en tedrickande publik, satte oss p\u00e5 uteserveringen och best\u00e4llde. En konstn\u00e4r slog sig ned hos oss och b\u00f6rjade ber\u00e4tta om sina bilder och b\u00f6cker. En fin man. Vi bad att f\u00e5 l\u00e5na en penna och ett papper av honom. Jag skissade p\u00e5 inskriptionen och n\u00e4r han s\u00e5g namnet Isac sa han med en blick \u00e5t Amir: Isac, du hette v\u00e4l Amir? Amir kunde inte svara. Mannen beh\u00f6vde inget annat svar, han drog sig respektfullt undan.<\/p>\n
Vi \u00e4r s\u00e5 glada f\u00f6r stenen. Vi tycker att den blev s\u00e5 fin och att det k\u00e4nns s\u00e5 bra att f\u00e5 l\u00e4gga stenen fr\u00e5n Mellan\u00f6stern p\u00e5 svensk jord. \u201dNu har han allt som en d\u00f6d beh\u00f6ver\u201d, som Amir sa. \u00c5, andra sidan tycker jag att det k\u00e4nns fattigt att beh\u00f6va gl\u00e4dja sig \u00e5t en gravsten. \u00c4r en grav allt jag f\u00e5r v\u00e5rda och l\u00e4gga mina moderliga omsorger p\u00e5? Det tycks s\u00e5.”<\/p>\n
\/Magdalena<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag skulle ha varit f\u00f6r\u00e4ldraledig hela v\u00e5ren och hade bokat en resa \u00a0f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 farmor och farfar i Amirs hemland. Vi reste i alla fall och v\u00e4rmde oss av deras k\u00e4rlek och omsorg. I bagaget hem hade vi med oss en sten till graven: ” I utkanten av stan ligger stenhuggerierna p\u00e5 rad. […]<\/p>\n","protected":false},"author":281,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[50176],"tags":[52053],"class_list":["post-244","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-tankar-om-liv-och-dod","tag-gravsten-sissel-minnen"],"acf":[],"yoast_head":"\n