Vi kommer s\u00e5 s\u00e4llan dit numera, och det \u00e4r kanske som det ska vara. Sorgen ska flytta ut fr\u00e5n den fysiska platsen och in i livet, in i hj\u00e4rtat, bli en del av min st\u00e4ndiga ber\u00e4ttelse. <\/p>\n
Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got som h\u00e4nder, n\u00e4r jag st\u00e5r vid den d\u00e4r lilla stenen, h\u00e4mtad fr\u00e5n V\u00e4stkusten, med Ansgars namn och alltf\u00f6r korta liv inristad. <\/p>\n
N\u00e5got h\u00e4nder, en k\u00e4nsla av kontakt. Jag m\u00f6ter – inte Ansgar, men \u00e5h, t\u00e4nk om. Men jag m\u00f6ter inte honom h\u00e4r, han \u00e4r inte h\u00e4r. Jag m\u00f6ter mig sj\u00e4lv, den jag som stod d\u00e4r 2002, r\u00e5, sk\u00f6r, hoppl\u00f6s. S\u00e5 omgiven av sorg, som om sorgen var mina kl\u00e4der. <\/p>\n
Jag m\u00f6ter mig sj\u00e4lv vid graven. Jag ser den hopsjunkna h\u00e5llningen, den livl\u00f6sa blicken, det oformliga kaos som livet d\u00e5 var. <\/p>\n
Och jag vill rusa fram till Charlotte 2002 och s\u00e4ga ”Det \u00e4r inte hoppl\u00f6st. Det blev annorlunda. Sorgen gick inte \u00f6ver, men den sorterade sig liksom, och nu orkar du b\u00e4ra den. Och andra tider kom. Ur st\u00f6rsta sm\u00e4rta f\u00f6ddes st\u00f6rsta t\u00e4nkbara gl\u00e4dje, Ansgars sm\u00e5syskon. Och ur den gl\u00e4djen, ett helt nytt kaos: sm\u00e5barns\u00e5ren. Och de har f\u00f6tt nya \u00e5ldrar, nya tider, och livet p\u00e5g\u00e5r. S\u00e5, Charlotte2002, du \u00e4r inte d\u00f6d. Det bara k\u00e4nns s\u00e5. Livet f\u00f6rnyas oupph\u00f6rligen, och du f\u00f6rnyas ocks\u00e5.”<\/p>\n
Men jag kan inte s\u00e4ga det genom \u00e5ren, jag kan bara l\u00e4mna henne d\u00e4r, den kvinnan som stod d\u00e4r vid graven och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5 hur livet kunde g\u00f6ra s\u00e5 ont. <\/p>\n
Sorgen och sm\u00e4rtan \u00e4ger henne, och det g\u00f6r ont, men det \u00e4r som det ska vara, f\u00f6r inget annat skulle g\u00e5 att hantera f\u00f6r henne \u00e4n just sorg och sm\u00e4rta. <\/p>\n
Och sedan \u00e5ker jag. Bort fr\u00e5n henne, bort fr\u00e5n Ansgar. <\/p>\n
Och livet f\u00f6rnyas oupph\u00f6rligen, och du f\u00f6rnyas ocks\u00e5. <\/p>\n
Och det \u00e4r v\u00e4l, n\u00e5gonstans och p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, som det ska vara.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi kommer s\u00e5 s\u00e4llan dit numera, och det \u00e4r kanske som det ska vara. Sorgen ska flytta ut fr\u00e5n den fysiska platsen och in i livet, in i hj\u00e4rtat, bli en del av min st\u00e4ndiga ber\u00e4ttelse. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got som h\u00e4nder, n\u00e4r jag st\u00e5r vid den d\u00e4r lilla stenen, h\u00e4mtad fr\u00e5n V\u00e4stkusten, med […]<\/p>\n","protected":false},"author":569,"featured_media":71,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[16871],"tags":[108944,162955,30315],"class_list":["post-70","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-tankar","tag-graven","tag-horru-gud","tag-sorgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n