Det finns en sorts allmän tanke om att kyrkan och hbtq är ett avslutat kapitel, men så är det verkligen inte. Lars Gårdfeldt, präst, hbtq-aktivist och f.d. politiker tar oss med på en personlig resa genom kyrkans moderna historia vad gäller dess förhållande till hbtq-personer. Ett samtal om vigslar i smyg, om domkapitelsbeslut på TV-nyheterna, om det nykolonialistiska homohat som vita kyrkor sprider i världen idag samt om rätten att äta frukost med den man älskar.
Mycket intressant samtal och mycket igenkännande för mig som också tog fighten bl a med Åke Green. Jag ställde också direkta frågor till min egen HBTQ vänlige biskop Åke Bonnier; ” vad gjorde ni för HBTQ personers rätt i Tanzania? ” Bakom svaret anade jag det samma som Lars tar upp : Ingenting. Anledningen är ekumeniska hänsyn. De lutherska biskoparna där accepterar inte vår hållning så därför kan vi inte tala om deras. Samtidigt är det häpnadsväckande att de två svenska biskopar som är öppna med sin homosexualitet håller tyst. Shame!
Lämna ett svar