Varför är det religiösa språket så tätt förbundet med ett ekonomiskt språk? Är det symbolik eller är det helt enkelt så att det från början handlade om befrielse från skuldrelationer? Veckans avsnitt handlar om skuld. Skuld i form av pengar, men också den existentiella skulden. Om offer som ränta för livsskuld, om Jesus absurda offer på korset och om människans skuldbetyngda livsvillkor.
Lämna ett svar