Lotta Kjerrman och Frank Lorentzon samtalar om Bibeln.
Hör du till skaran som ser Bibeln som en lagbok som i första hand talar om för dig hur du ska leva? Absolut, det finns texter om etik och moral men det är inte det som är själva poängen. Bibeln vill snarare säga att du är älskad och menad av Gud, att du kommer från Gud och en gång ska tillbaka dit. Och att däremellan är Gud med dig och håller dig kär.
Prästen och filosofen Frank Lorentzon, som bor i Floby och arbetar som präst i Stenstorps pastorat, har gästat Floby pastorat flera gånger och pratat om Bibeln i olika sammanhang. Han förklarar för mig, Lotta Kjerrman, att vi människor alltid tolkar allt utifrån det sammanhang och den tid vi lever i, vilket färgar våra glasögon och utgör vår naturliga förståelsehorisont. Vi kan med andra ord inte alltid läsa dåtida texter med nutida glasögon om vi ska förstå budskapet. Jag lyssnar med nyfiket öra när Frank berättar. Sitter och tänker på alla gånger som jag varit motiverad att läsa Bibeln men gett upp efter några bladvändningar. Så tråkig, fragmentariskt och stundtals helt obegriplig att förstå. Jag börjar ana varför.
Salt som kan förlora sin sälta
– Du ska inte bara läsa Bibeln bokstavligen, rätt upp och ner som det står. Du måste alltid ställa dig frågan; vad betydde texten när den skrevs? säger Frank och fortsätter:
– Ta begreppet salt i bergspredikan. ”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.” De flesta i dag tänker på vanligt vitt salt som vi har i vår mat, sådant som konserverar och förhöjer smaken – men då blir texten ganska obegriplig, för sådant salt kan inte förlora sin sälta. Den självklara referensen på Jesu tid var istället den tunna platta saltstenen som höggs ut vid Döda havet och placerades underst i eldhärden. Varför då? Jo, man eldade inte ved, för det fanns ingen skog. Man eldade dynga från djur, och det brinner jättedåligt av sig självt. Saltstenen fungerar då som en katalysator som gör det möjligt att förvandla det värdelösa till något värdefullt, nämligen ljus och värme. Men när saltet tog slut – saltstenen förlorade sin sälta – så dög den inget annat till än att kastas bort. Vad blir vår uppgift om vi tänker på salt på detta sätt? Jo, att vara en katalysator i världen som förvandlar det värdelösa till något värdefullt.
Okej, jag fattar! Bibeln är en källa av metaforiska bilder som vill tala om för mig vad livet handlar om. Men hur är det med skapelseberättelsen? Även om jag skulle tolka den på ett annat sätt så tycks ju vetenskapen bevisa att den inte kan vara sann.
– Först och främst, Gud skapar troligen inte ur intet. Det står, om vi studerar den svårtydda hebreiska grundtexten, att när Gud skapar finns det redan ett kaos i vilket Gud skapar ordning, upplyser Frank. Gud skapar sedan människorna i vilka Gud blåser in sin heliga ande så att de får gudskontakt. Det finns egentligen inget här som säger emot Darwin. Bibeln gör inga anspråk på att säga hur skapelsen gick till. Den vill säga att du finns av en anledning – Gud ville det! Sedan kan redskapet ha varit evolutionens väg. Vetenskapen kan bara svara på frågan hur, men Bibeln ger oss svar på varför. De kompletterar varandra.
Kampen mot det onda
Franks teologiska kunskap och personliga tolkningar ger mig nya perspektiv. Jag ler belåtet åt alla framtida samtal som jag kommer att ha med vänner som ifrågasatt mitt sunda förnuft i sammanhanget. Men jag vet också att de kommer att trumfa med en annan fråga. Om nu Gud finns och är god, varför finns det ondska?
– I Bibelns äldsta lager är inte ondskan personlig, utan ondska är det kaos jag nämnde nyss, förklarar Frank. I Jobs bok får vi sedan läsa om Satan, som där inte är ett personnamn utan en funktion i Guds hov, som har till uppgift att pröva människors tro, till exempel genom att fresta dem. Med tiden blir Satan dock identifierad med den fallna ängeln Lucifer som vill störta Guds skapelse i fördärvet.
– Vi går alltså från att ondska är en opersonlig kraft som Gud bekämpar till att den är en personlig makt, Djävulen, som står Gud emot – men ondskan finns hur vi än ser på den. Själv tror jag att Gud är god, det är en grundbult i min gudsupplevelse. Men då blir ondskan i världen ett problem – hur kan den få finnas om Gud både är god och allsmäktig? Vi måste, om vi skall försöka lösa detta problem, göra avkall antingen på att ondskan är ond, att Gud är god eller att Gud är allsmäktig. Och eftersom jag tror på att ondskan är ond och att Gud är god, ja då återstår allmakten. Kanske vi missförstått det ord i Bibeln som översätts så. Men ett är säkert: Gud kämpar mot det onda, och vi är kallade till att delta i den kampen! Om du sedan tänker dig ondskan som kaos eller person spelar ingen roll, bilden fungerar i bägge fallen.
Meningen med livet
Även om Frank inte har svar på alla mina frågor så tycks han ha en personlig uppfattning om det mesta. Så med spänning kastar jag ut den kanske största frågan av alla: vad är meningen med livet?
– Jag tror att vi lever här för att växa till i vår förståelse för vad som är viktigt. Och vad är viktigt? Jo, kärleken. Att leva den! Bibeln har tre ord för kärlek. Filia är den djupa vänskapen, eros den sinnliga kärleken och agape den gudomliga kärleken. I de två förstnämnda söker man sitt eget bästa, och är därför alltid i någon mån rädd att förlora dem. Men i agape vill man den andres bästa. Det är en kärlek utan rädsla. Tanken i Bibeln, när Jesus säger ”du måste glömma dig själv för att vinna dig själv”, är ett sätt att säga att vi skall låta agape bli den viktigaste kärleken. Inte så att de andra försvinner utan transformeras, genomsyras, av agape, poängterar Frank. Bara så kan vi övervinna all vår rädsla.
Frank fortsätter med att citera Psaltaren 121:8 som även står skrivet ovanför en av portarna i Floby kyrka: ”Herren bevare din utgång och ingång, från nu och i evighet”. Han förklarar att många tänker sig ingång som födelse och utgång som död men att det faktiskt är tvärt om i det judiska tänkandet.
– Vi kommer från Guds hjärta och tanke, går ut i detta liv, och återvänder sedan tillbaka in i den Gud som ville vårt liv. Vår tillvaro här är en parentes mellan vår gudsgemenskap före och efter detta liv. Vi människor tycks inte kunna göra oss föreställningar utan att placera in saker i tid. Tid verkar vara ett mönster för den möjliga tanken. Men Bibeln pratar återkommande om ”till tidens ände”, att tiden ska ta slut. Guds evighet är alltså inte tid utan slut, utan en tillvaro bortom tiden, och är därför en tillvaro bortom vår möjliga tanke. Jag vet inte vad det kommer att innebära, men jag vet att det är tillsammans med Gud, och det räcker för mig, menar Frank.
Sätter ut frågetecken
Samtalet med Frank har gett svar på många frågor men har också gett upphov till nya. Själv berättar han att han läser allt i Bibeln noga, men ofta sätter frågetecken vid det han inte förstår, och att det troligtvis finns frågetecken han aldrig kommer att räta ut.
– Jag har kvar dem som en utmaning. Jag ser det som att växa ihop med Gud, lite mer för varje dag. Martin Luther sa att du alltid ska läsa Bibeln med Jesus som stjärna och kärna. Börja i evangelierna, de visar vem Gud är och vad han vill oss människor. Resten av Bibeln ska du läsa utifrån denna kärna, och låta den lysa upp texten. Lyser det upp, ta till dig det. Lyser det inte upp, strunta i det – i alla fall nu, men låt frågetecknet stå kvar. Kanske det kan rätas ut till ett utropstecken längre fram i livet!
– Vill du läsa Bibeln, så börja med Lukasevangeliet. Det känns mest modernt och upplevs ofta ligga närmast oss och vårt sätt att tänka om världen. Sen kan du läsa de andra evangelierna, Apostlagärningarna och lite Paulus om du har lust. Men vänta med Gamla Testamentet – du ska inte börja på sidan ett i Bibeln, det kan ofta bli för komplicerat och svårt, menar Frank.
Kanske är det dags att damma av min gamla konfirmationsbibel och läsa den med mina nyvunna glasögon. Inte för att jag måste utan för att jag är så vansinnigt nyfiken på vad som står där. Mitt kärleksbrev har förvarats oöppnat i närmare 35 år. Har du öppnat ditt?
Lotta Kjerrman
………
Texten publicerads första gången i Insikten nummer 3 2023.