Sara Strömberg bor i Falköpings pastorat, jobbar som församlingspedagog i Tidaholm och är sedan en tid tillbaka ideellt engagerad i pilgrimsgruppen i Floby pastorat. Som scout under uppväxten har sambandet mellan naturen och Gud fallit sig naturligt.

– När jag var i kyrkan då var det scouter, och vi var i naturen och pratade om Gud. Sedan dess har det följt med mig, förklarar Sara. Gud och naturen hänger ihop.

Under Coronapandemin anordnade pilgrimsgruppen vandringar i Jäla. Sara bestämde sig för att prova på och blev oerhört imponerad av hur genomtänkt och professionellt upplägget var.

– De förstod vad pilgrim kan ge en människa, att få med insidan, utsidan och livet runt omkring, berättar Sara entusiastiskt.

Att Sara med tiden blev en del av pilgrimsgruppen var inget aktivt val utan snarare resultatet av en bra tajming.

– Jag hade haft tankarna på att vilja engagera mig i något ideellt och det kände pilgrimsgruppen till. När de behövde förstärkning fick jag frågan om att vara med och tackade ja. Jag hittade inte pilgrimsgruppen, de hittade mig kan man säga.

Ett härligt gäng

Pilgrimsgruppen är ett litet gäng som träffas två till tre gånger per termin och lägger upp strategin för vandringarna. Här planeras tillfällen, marknadsföring och samarbeten med andra. Vissa vandringar är en tradition som till exempel vid Kyndelsmäss, Kristi himmelsfärd och Allhelgona och andra är i anslutning till kyrkans gudstjänster.

– Vi ser möjligheter, är kreativa och har roligt ihop. Vi är måna om att det ska bli så bra som möjligt och man gör så man kan orkar och vill. De av oss som bor i Jäla har också många pilgrimstankar kring Jäla kyrka. Det är spännande att tänka att det är en plats som finns omnämnd i både lokalförsörjningsplan och församlingsinstruktion, att det är en viktig del av Floby pastorats sätt att vara kyrka och församling, fortsätter Sara.

Lyssna inåt

Men vad skiljer sig då en pilgrimsvandring från en vanlig promenad? Enkelt förklarat kan man säga att det är själva formen, att det finns en tanke och en plan. Man går från en punkt till en annan och delar tystnad, måltid, reflektion och tankar med andra. Under en promenad samtalar man ofta om det som känns angeläget just nu, en pilgrimsvandring är något mer.

– För mig handlar det om min relation till Gud. Att tillåta mig att lyssna inåt. Vad säger jag till mig själv eller vad säger Gud till mig? Att känna efter. På något sätt så gör naturen att det inte blir riktigt så skrämmande. Jag omgärdas av skogen, fascineras av det vackra och har fullt upp med att kolla vad jag sätter fötterna. Och vid tillfällen då jag sett de stora vidderna känns mina bekymmer ganska små. Själva vandringen gör att allt kapslas in på något vis.

Det händer något

En pilgrimsvandring kanske inte upplevs så kyrklig men är ändå i ett sammanhang som står för den kristna tron. Att vandra passar för den som älskar att gå ut och gå, dela en stund med andra eller är intresserad av landskapet och platsen vi bor på. Historien påverkar oss alla, vilka vi är och har blivit.

– Vi passerade ett torp där människor och barn varit sjuka och dött. Det är klart att man funderar lite extra över livet då. Det hade egentligen inte något med den kristna tron eller bibelberättelser att göra men hade ändå med oss människor att göra. Det föder tankar på vad som händer efter döden, krig och elände i världen.

Det ideella engagemanget har betytt mycket för Sara, att hon ger mycket av sig själv men får också mycket tillbaka.

– Ibland är det tungt att gå och ibland är det lätt men man platsar oavsett. Det händer något med en. Det är flera dimensioner, frisk luft, rummet, samtal med andra, mig själv och Gud. 

På frågan om vilken årstid som är bäst att vandra svarar Sara att det är bäst hela tiden.

– Men det är klart, våren är speciell, när allt det döda får liv. Jag kan förundras varje år över de där stora knopparna som kommer, att det över huvud taget funkar, att det blir löv till slut. Man hinner glömma, de första snödropparna som dyker upp eller sädesärlan. Livet föds på nytt. Till dig som läser och ännu inte har vandrat, häng med och upplev innan du säger att det inte är din grej, avrundar Sara.

……………….

Texten publicerades första gången i Insikten nummer 1 2024.